Astrid...

...Lindgren.
Hela bardomen hade vi hennes berättelser runt oss, hennes mod och fantasi. Var det inte barnasinnet som skulle räddas, så var de burhönsen. Ingen tanke eller känsla fick stanna där inne, inte ens sorgen. Tur är väl det att hennes klokhet finns bevarad.

Vare sig man tänker som Ronja eller Skorpan, så kan man inte tro att livet bara ska vara en dans på rosor - inte heller bara elände. 
Genom alla tider behöver våra hjärtan värna om oss alla. Varje liten krabat och varelse vill en sak gemensamt, att bli älskad och ha det bra. Så länge som det inte går ut över någons annans rätt att ha det bra. För då tar egot över, själviskheten och omvandlas i värsta fall till ondska. Vare sig man är i Nice, eller Syrien. Det är samma sak.

Besökte Näs - Astrid Lindgrens hem i Vimmerby. All klokhet i ord påminde oss om så mycket mer än ärtor i näsan eller sockerdricksträd. Det kändes högtidligt och rörande inne i själva utställningslokalen.Där fanns också dikten "Vore jag Gud", fin.

Det vi alla kan göra är göra gott, ska väl inte vara så svårt egentligen.

Stor och liten

Bsssuuummm...
Bssuuummm...
En god natts sömn kan lätt bli störd av någon insekt, eller en afton med mat under bar himmel.
Har tillbringat dagar med småkryp som getingar, fästingar, knott, myggor, älgflugor och broms/brems/blinningar. Helt klart kliar det här och där och man kanske skulle vaccinera sig mot fästingburna sjukdomar. Myggmedel doftar tack och lov gott, flugsmällor finns utan plast och getingar är ju egentligen snälla. De är en del av ekosystemet och ibland ingår man visst i det också, när myggan suger i sig av ens blod.

En talang som utvecklats är att kunna fånga flugor med händerna - ja, både vänster och höger fungerar. Om VM finns i detta, så räknar vi kallt med medalj! Den talangen fick man nyttja häromdagen.
En ensam och väldigt hungrig fågelunge hittades på marken. Först studerades den på håll, men flög plötsligt rakt mot oss. Inget vidare på att flyga än, men skrika efter mat kunde den. Så vi tog in den en stund, matade med flugor som den tacksamt åt. Lite mer energi fick den och ville ut igen. Men var var föräldrarna?
Den placerades i närheten av där den hittades. Desperat fortsatte den kvittra, inget svar. Den hoppade och flög lite lätt i nån halvtimme, ingen fågelförälder i sikte. Den hamnade vid vägkanten, inget vidare ställe, bara att hämta den och placera på säkrare ställe. Tillslut hördes en fågel med lockande läte en bra bit bort. Vart var nu ungen? In i snåren och hämta den igen, placerade den i närheten av föräldern...troligen. Någon timme senare var det tyst och när man gick ner för att kolla verkade matningen igång och kvittrandet hade övergått i lugnare lockande läte. Tack och lov.

Fågelungen hade älgflugor på sig, finns det en obehagligare insekt att ha på sig? Den kryper omkring och går inte att smätta bort så lätt, de liksom hamnar på kroppen igen. Panik! Kläder vänds in och ut på och det kliar överallt!  Men jag antar de gör någon nytta ändå, precis som vi om vi agerar på rätt sätt i naturen.

Vi tog oss en titt på älgar på populärt älgsafari också. Här ser vi Harald.

En flock

Ordval

Det pågår ett experiment i köket. Flaskor med något som verkar bli svartvinbärs-champagne står på bänken. Vet att det inte får kallas "champagne" men ordet är så förknippat med tjusigt dryck att det inte går att låta bli. Nu verkar kolsyran vara på gång, färgen och sötman är helt perfekt! 

Just vad man väljer för ord är intressant. I odlingens värld låter latinet så vetenskapligt och korrekt. Sedan finns det ofta ord som i folkmun är lite påhittiga exempelvis "rävarumpa" för åkerfräken. Något som vi har alldeles för gott om i delar av odlingslotten. Det är ju samma växt man menar, men betydelsen blir en aning olika (framförallt associationerna).

Kommunikation är en konst som vi ofta tar för givet, som bara ska fungera. Dock är i princip alla konflikter grundade i dålig kommunikation. Det triggar nämligen igång så mycket i oss, när vi kommunicerar och känslor bubblar upp. 

Samtalspsykologi, för er som är intresserade, finns massor att lära inom detta. Det viktigaste är att förstå sig själv. Visst kan man lära sig massor av att observera och lyssna till andra, men utan kunskap om sitt eget uttryckliga språk (ord, kroppsspråk, agerande) och känslor blir det lite halvdant. Självinsikt, kan man kalla det. Det tar tid att lyssna och våga förstå det man känner och sänder ut. Man kanske har en intention om att vilja säga något, men budskapet kommer fram helt annorlunda till mottagaren. Vad beror det på?

Ämnet är stort och några bra böcker som är läsvärda är:
Joachim Bauer - Varför jag känner som du känner
Clarence Crafoord - Människan en berättelse: tankar om samtalskonst
Hilmar Thór Hilmarsson - Samtalet, med känslomässig intelligens

Brené Brown - Mod att vara sårbar
Andras tyckande

Eckhart Tolle - En ny jord
nu i relationer

Namaste

Tryckare...

http://fotografiska.eu/utstallningar/utstallning/exposed/

Det var alldeles för länge sedan jag spatserade runt med systemkameran. Dock är alla bilderna här på bloggen egna fotografier, men oftast tagna med mobilen. Två gånger har jag fått äran att medverka på utställningar i Göteborg (efter fotografiska utbildningar på Universitet/HDK). Det är så kul att få arbeta med sina uttryck, delta i diskussioner kring sitt och andras arbete, samt visa upp fotografierna på något passande vis. 
Jag saknar det verkligen, har helt enkelt prioriterat andra intressen och blivit lite bekväm, haft mobil och liten kompaktkamera istället. Det får bli ändring på det!


Det som är enkelt och svårt med fotografi är att hitta känslan. Ett visst tekniskt kunnande och sinne för komposition har hjälpt mig. Det kan lätt bli en "dyr" historia, så min utrustningen är av budgetvariant - inga Hasselblads här inte. Men man kommer ganska långt på hyfsad optik. 
Den allra första kameran hade jag sparat ihop till själv. 12 år var jag när jag valde ut och betalade den. Filmrullarna användes med eftertanke, något som gynnade tankeverksamheten bakom varje bild - även nu när man bara kan trycka och se den digitala bilden direkt.

Fotografi har fått ett självklart utrymme som konstuttryck och på Fotografiska i Stockholm samlas många sevärda utställningar. Missa inte om ni har vägarna om huvudstaden!

Så nu ska gå ut och hitta känslan i en (av)tryckare, precis som Bryan Adams.

Tryckaren nr1

Gemensam passivitet

Midsommar är favorithögtiden. En tid med mycket ljus, vistelse utomhus, enkelhet och gemenskap. Mörka nätter verkar inte finnas, ingen bryr sig om TV och sommarstugorna saknar bredbandsuppkoppling. I stället samlas man kring blomster, lekar, lätt och fräsch mat - jordgubbar, nypotatis och sill. Sitter i torpet eller tältet och hör regnskurarna passera. Underbart!

Fast utanför dessa idyller sitter skyltarna om fiber som ska grävas ner, snabbare internet till garanterat billigt pris. Varför då? Om man nu har en sommarstuga någonstans i naturskönt landskap, ska man då sitta och surfa? Varför? Kan man inte använda sin aktiva hjärna till att komma på andra saker? Om man mot förmodan skulle behöva googla "ormbett" eller "få bort gräsfläckar" så har någon säkert internet i mobilen.

Fall inte in i bekväma, lata mönster där man passivt glor på en skärm och motionerar fingrarna på sin höjd. Hur kul är det för barnen eller för dig själv? Har du inget annat att komma på? Så varsågod, åk då hem till din 70 tums TV (vad är den största möjliga storleken?), spela ditt GTA och kör bort till Stures pizzeria när magen kurrar. Låt andra som vill brottas med mygg, bygga kojor och leta naturskatter få plats där ute. Där ute, där några av oss fortfarande kan hantera vår ursprungliga miljö.

överlevnad med Ola