Roa eller oroa?

Funderar ibland på vad vi skapar för underhållning och vad det kan vara ett tecken på?
Finns det inte tillräckligt runt om på den här planeten som ger action, spänning eller romantik? Eller vill folk helt enkelt fly undan med att stirra på tokiga kattklipp eller snubblande folk på youtube?

Tittade just klart på Leonardo diCaprios dokumentär "Before the Flood". Den innehåller gott om bevis på att plocka upp fossila källor och påverka koldioxidnivåerna inte är någon vidare god idé. Inte heller hur vi konsumerar, transportera allt och producerar mat. Fast allt det där vet vi ju redan. Frågan är vilka som är beredda på att skapa förändringen - för egen del och driva hållbara lösningar? Vilka är beredda att förmedla den kunskapen vidare till nästa generationer?  

Vi kan inte bara låtsas att vi gör "bra saker", döva våra samveten med den där nyköpta ekologiska nötfärsen eller klicka hem senaste miljövänliga produkterna på nätet. Det krävs mer. Hur tänker vi, vad baserar vi våra val på och hur mycket bryr vi oss...egentligen? Hur ser vi på produktion, tillväxt, hållbarhet och samspelet här på planeten?

Bena upp vad som är viktigast i ditt liv och vad du faktiskt kan tänka dig dra ner på, eller till och med vara utan. Ställ dig också frågan "varför?" - varför är materialet i kläderna viktigt för dig? Varför bryr du dig om bokhyllan är ny? Eller varför du aldrig beställer vegetarisk restaurangmat? Hittar du svaren, så hittar du också din inställning och förhoppningsvis nya möjligheter.

Själv tror jag vi har allt vi behöver på den här planeten, vi behöver dock lära oss värna och vårda det. Likväl som oss själva. 
Säg det här "Jag är tillräcklig och jag har det jag behöver". 
Ge plats åt andra, plantera växter och träd. Umgås, baka och skaffa goda relationer. Hjälps åt, säg tack och le. Öppna dörrar, ta det lugnt, laga kläder. Ge bort. Kramas och lyssna. Drick vatten, klappa ett djur. Andas och känn.
Bry dig om. 
Livet.

UN speach 2016

Vindar blåser

Patrick Swayze
Här på västkusten kan vinden friska i riktigt ordentligt. Försök hålla den fina hatten på då.
På något sätt kan motvinden få en att vilja kliva inomhus och aldrig mer gå ut, men det gör vi ju inte.

I "motvindsmiljöer" får vi förhålla oss annorlunda, till det faktum att det inte går så lätt där ute. Kanske befinner du dig på en arbetsplats, förening eller i ett sällskap med mycket motvind? Hur påverkar det dig? 

Människor som varit på sådana ställe länge, kan hantera det genom att bli bittra och buttra, ha skygglapparna på eller förnekar omedvetet i syftet att rädda sig från situtationen. För rädda sig vill man. Tittar man riktigt noga på andras och framför allt sin egna hantering av motvinden kan man se hur man formas. Ta till exempel företag eller skolor som ständigt arbetar för förbättring och utveckling med att peka på vad som inte är bra. Är det verkligen nödvändigt hela tiden? 
Vad skulle hända om vi synliggör de stunder där vi känner medvind och kan vi få vinden att vända? För visst är det härligt att känna att det finns lite extra skjuts som man inte skapat tillsammans. Kan vi stärka varandra, börja med det som är bra och sprida energi utifrån det? Det ska väl inte vara så svårt och framföra allt är det roligare att prata om det som går bra. Eller hur?

Samtidigt gäller det att vara öppen för att man tycker olika kring vad som är bra medvind eller inte. Det ingår också att stötta de som har motvind. För hur långt kommer man med;
"- jaha, så du har det kämpigt nu, synd, men motvind ingår här serru!"
Lyssna och tänk istället ut något konstruktivt i stil med;
"-vad trist, har du testat det här?"

Skulle motvinden hålla i så länge att man faktiskt tappar det positiva, eller trots tappra försök är det några som påverkar så det ständigt blåser motvind. Ja då kanske det är dags att byta miljö. Tacka för den tiden..för trots allt, är det ju motvinden som håller håret borta från ögonen.
Wind beneath my wings

Vindar blåser

Patrick Swayze
Här på västkusten kan vinden friska i riktigt ordentligt. Försök hålla den fina hatten på då.
På något sätt kan motvinden få en att vilja kliva inomhus och aldrig mer gå ut, men det gör vi ju inte.

I "motvindsmiljöer" får vi förhålla oss annorlunda, till det faktum att det inte går så lätt där ute. Kanske befinner du dig på en arbetsplats, förening eller i ett sällskap med mycket motvind? Hur påverkar det dig? 

Människor som varit på sådana ställe länge, kan hantera det genom att bli bittra och buttra, ha skygglapparna på eller förnekar omedvetet i syftet att rädda sig från situtationen. För rädda sig vill man. Tittar man riktigt noga på andras och framför allt sin egna hantering av motvinden kan man se hur man formas. Ta till exempel företag eller skolor som ständigt arbetar för förbättring och utveckling med att peka på vad som inte är bra. Är det verkligen nödvändigt hela tiden? 
Vad skulle hända om vi synliggör de stunder där vi känner medvind och kan vi få vinden att vända? För visst är det härligt att känna att det finns lite extra skjuts som man inte skapat tillsammans. Kan vi stärka varandra, börja med det som är bra och sprida energi utifrån det? Det ska väl inte vara så svårt och framföra allt är det roligare att prata om det som går bra. Eller hur?

Samtidigt gäller det att vara öppen för att man tycker olika kring vad som är bra medvind eller inte. Det ingår också att stötta de som har motvind. För hur långt kommer man med;
"- jaha, så du har det kämpigt nu, synd, men motvind ingår här serru!"
Lyssna och tänk istället ut något konstruktivt i stil med;
"-vad trist, har du testat det här?"

Skulle motvinden hålla i så länge att man faktiskt tappar det positiva, eller trots tappra försök är det några som påverkar så det ständigt blåser motvind. Ja då kanske det är dags att byta miljö. Tacka för den tiden..för trots allt, är det ju motvinden som håller håret borta från ögonen.
Wind beneath my wings

Överförd kunskap

Hörde någonstans "när en människa dör, dör också ett helt bibliotek". Ja, lite så för de äldre sitter på så mycket klokhet och erfarenhet som kan gå förlorad om ingen finns där och tar del av den kunskapsbanken. 

Som Kerstin, en av våra äldsta odlingsgrannar. Hon kommer gärna och pratar med mig och nu senast delade hon med sig av goda råd och gav oss en höstanemon. Jag stod där i duggregnet och blev allt blötare men jobbade på ändå. Då kom hon, en riktigt positiv och pratglad dam som man gärna lyssnar på. Hon uppskattar att vara på odlingslotten även om det är sämre väder. Hon berättade hur de hade hjälpts åt i helgen på området, fått skita ner sig ordentligt - därefter ätit god ärtsoppa tillsammans. Underbart! 
En ny odlare på området som vi ser varje dag, även fast solen är på väg ner, har vi pratat med i kväll. Han är ambitiös och ser på odlandet lite som vi - man testar och ser vad som fungerar. Många tips och idéer kommer vi dela över staketen framöver.

Idag fick vi tillfället att lyssna på Sara Bäckmo - Skillnadens Trädgård. Hon kör också på att testa och dra lärdom genom att förlänga odlingssäsongen och bli självförsörjande på grönsaker. Hon berättade bland annat hur de förvara all lök, i korgar i vardagsrummet och till och med under soffan! Fick igenkänning där, för vi har bokshihinkarna, kylboxen med potatis i på köksgolvet och bikupor, honungsramar i vardagsrummet. Vi bor ju i lägenheter i två städer och får hitta lösningar som fungerar ändå. Precis som Sara som hanterar fyra barn och stort hus upptill odlandet. 



Sara nämnde också att det är något visst med att se sin köksträdgård och passera maten på väg till arbete och skola. Det är exakt det som är så viktigt! Det vi ser och arbetar fram ger en speciell relation - man bryr sig vad man äter, hur naturen mår och får större förståelse för hur allt hänger ihop.

Det är ju den kunskapen vi vill åt och föra vidare...generation efter generation. Helt ovärderlig kunskap och en förutsättning för allt liv i samklang med naturen. Det är ju "vi" som är en del av den.

Begränsad kreativitet

Det finns en rad regelverk som man ibland verkligen undrar över- kan de inte kan skaffa annan sysselsättning än strama upp människors kreativitet? Vad tusan ska man med alla dessa paragrafer till? 

Nu senast så kan man inte tillverka helt vanliga hudvårdsprodukter som bivaxsalva och sälja eller ge bort. Det klassas nämligen som "läkemedel" och kostnaderna för att få dem "lagliga" är absurda. Man kan tycka det är trams och leva vidare utan att göra något, eller så gör man sin röst hörd och går samman!
http://www.skrivunder.com/smaskalig_produktion_av_bivaxsalva

Vi odlar helt fritt och det ger en enorm frihet. Ingen som kommer och mäter hur tätt vi sått morötterna eller hur många zucchini vi skördar, eller att vi glömmer kupa potatisen ibland. Tack och lov! Vi testar och prövar det som folk kan se som omöjligt, och vi drar lärdom av det. Vi vågar köra efter egna tankar och vi vill väl. Men det finns mängder av människor som varje dag krampaktigt håller fast vi regler och lagar utan något som helst undantag. "Nej, det där får man inte, kan man inte göra!" Sådant gör en förbannad och det är inga universella lagar alls - kom ihåg det!
Så ta tag i de där frågorna som verkligen begränsar människor, som gör stumma (och dumma), fega och passiva. 
http://www.landetsfria.se/artikel/117524

Färg

En del rör till det med begreppen färg och kulör. Färg är den massa man målar med, medan den ser ut att ha en viss kulör. Jämför med engelska orden colour (kulör) och paint (färg). Systemet NSC för att blanda till olika kulörer är faktiskt en svensk modell och fungerar så här:

"Varje tänkbar ytfärg kan beskrivas med hjälp av NCS. NCS-koden, t.ex. 2335-Y28R har två delar. Först anges nyansen, alltså den relativa likheten till elementarfärgerna svart och vitt samt till en maximalt kulört färg som saknar likhet med svart och vitt. Nyansen kan också visas som en punkt i NCS färgtriangel. De två första siffrorna (23) anger svartheten och de följande två (35) anger kulörtheten. Eftersom svarthet + vithet + kulörthet =100% kan man enkelt härleda vitheten till i detta fall 42.

Kodens andra del anger kulörton, alltså den relativa likheten till två av de fyra kulörta elementarfärgerna. Y28R betyder gul med 28% rödhet. Kulörtonen kan visas som en punkt i NCS färgcirkel." /Wikipedia

Det finns mycket man kan variera med valet av färg - matt, halvblank yta, täckbarhet och så vidare. Men någonting som också bör räknas in är hur den känns att måla med, hur hållbar den är och påverkan på miljön.

Med tanke på mitt intresset för naturmaterial, verkar linoljefärg väldigt användbar.
Jag har sett resultaten både på interiör och husfasader och tycker det är på tiden jag testar själv. Ska jag ge mig på att blanda egen med pigment? Det vill jag ju testa, känslan av hantverk vill jag åt och förståelse för arbetet.

Eller ska jag testa kalkfärg?
Måla miljösmart

Må gott

När mår du som bäst?
Var befinner du dig? Vad gör du? Hur känner du dig? Varför?
Ibland behöver man stanna till och hitta det som gör gott i kropp och själ, så det gjorde vi... 

I helgen tog vi turer till favoritplatser och favoritbutiker i Göteborg. 
Lördagens cykeltur gick till "Garnfabriken", med massor av härliga garner i naturmaterial. Blev köpt en mix av lammull och lin som är underbart att sticka med. Just stickning är så mysigt, rogivande och när det blir fina resultat känns bara härligt. Det är kreativt och ger nya utmaningar hela tiden. 
I grannbutiken "Färg och Förändring" handlar man ekologiska hud och hårprodukter som din kropp tackar dig för. Om folk bara visste vad produkterna, som de stora hudvårdsmärkena säljer, innehåller för något hade ingen köpt de. 
värst i hudvårdsdjungeln
Det blev en len morotsolja och en ansiktscréme med c-vitamin.

En stund i botaniska trädgården som avkoppling där vi såg fler bönsorter att testa nästa säsong. Bönor är tacksamma att odla och god proteinkälla, så bra när man vill utöka kosten med mer vegetariska alternativ. Boktips
I deras butik köpte vi en burk (formad som ett stort ekollon) i gjutjärn, blir bra plats för våra korianderfrön.


I söndags tog vi en tur vid Gunnebo slott som verkligen har en trivsam miljö, särskilt intressant för oss är den fina köksträdgården. Vi föll för stenkyndelns dragningskraft på bin och rikligt blommande hjärtaster. Butiken hade satsat på stickningskit, trevligt initiativ även lokal honung och andra hantverksprodukter på trädgårdstemat. Fikade gjorde vi av deras hembakade smarrigheter. Såg att de ordnar kurser i kransbinderi och surdegsbakning nu i höst - man kanske skulle testa.

Råkade se att det var halva priset på alla perenner, träd och buskar på Kålltorpsgardencenter - en favoritbutik. Inte för att vi har trädgård, men någon plats på odlingslotten kan vi allt hitta. När vårt tänkta drömhus blir vårt, får vi se om de får följa med. Vi riktade in oss på växter som bin gillar och det var bra utbud. Stäppsalvia, anisört, kransveronika med mera (samtliga växter nämns på vårt instagram).

Så ja, vi gillar trädgård, mat, hantverk och vara ute i naturen - allt det brukar vi få in en god helg som denna. Dream on!

Tack och varsågod

Odlingsåret börjar mattas av. Många nya växter har prövats, och med det mängder av nya recept.

Syrade morötter är verkligen en höjdare och nyttigt. Fräsch mat för magen och alla näringsämnen sparas. Testa!

I veckan blev det plockning av havtorn och lite sylt av det. En underbar smak och fylld med c-vitamin och till och med fettsyror. Precis vad vi behöver.

Äter man det naturen har att erbjuda och tar hand om det väl är det bara en vinst för våra kroppar. Känns dessutom helt fantastiskt att det är så generöst i naturen och kryllar av mat överallt. Drömmer om att gå någon utbildning i traditionella kulturväxter som kan nyttjas i mat och dryck. Tipsa gärna.

Men det finns också växter som jorden behöver. Vi talar om gröngödslande växter och till nästa år prövar vi några till. Det blir tagetes "ground control", bovete och en sommarblomsblandning (från impecta). Även luktärtor är bra att låta stå kvar för att sedan på våren gräva ner i jorden. Vi samlar också på oss löv och blandar ner i jorden, särskilt på våren. Eklöv fungerade riktigt bra som ogräshämmande i kanterna av odlingarna så det kör vi nästa år igen. Vår kompakta lerjord har verkligen blivit luftigare och mer lättarbetad både för oss och växters rötter. Naturen kan det här och inget är omöjligt!

Forest Man