Patrick Swayze
Här på västkusten kan vinden friska i riktigt ordentligt. Försök hålla den fina hatten på då.
På något sätt kan motvinden få en att vilja kliva inomhus och aldrig mer gå ut, men det gör vi ju inte.
I "motvindsmiljöer" får vi förhålla oss annorlunda, till det faktum att det inte går så lätt där ute. Kanske befinner du dig på en arbetsplats, förening eller i ett sällskap med mycket motvind? Hur påverkar det dig?
Människor som varit på sådana ställe länge, kan hantera det genom att bli bittra och buttra, ha skygglapparna på eller förnekar omedvetet i syftet att rädda sig från situtationen. För rädda sig vill man. Tittar man riktigt noga på andras och framför allt sin egna hantering av motvinden kan man se hur man formas. Ta till exempel företag eller skolor som ständigt arbetar för förbättring och utveckling med att peka på vad som inte är bra. Är det verkligen nödvändigt hela tiden?
Vad skulle hända om vi synliggör de stunder där vi känner medvind och kan vi få vinden att vända? För visst är det härligt att känna att det finns lite extra skjuts som man inte skapat tillsammans. Kan vi stärka varandra, börja med det som är bra och sprida energi utifrån det? Det ska väl inte vara så svårt och framföra allt är det roligare att prata om det som går bra. Eller hur?
Samtidigt gäller det att vara öppen för att man tycker olika kring vad som är bra medvind eller inte. Det ingår också att stötta de som har motvind. För hur långt kommer man med;
"- jaha, så du har det kämpigt nu, synd, men motvind ingår här serru!"
Lyssna och tänk istället ut något konstruktivt i stil med;
"-vad trist, har du testat det här?"
Skulle motvinden hålla i så länge att man faktiskt tappar det positiva, eller trots tappra försök är det några som påverkar så det ständigt blåser motvind. Ja då kanske det är dags att byta miljö. Tacka för den tiden..för trots allt, är det ju motvinden som håller håret borta från ögonen.
Wind beneath my wings
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar