Åldersnoja...

Sitter med jordgubbstårta på fatet framför. En härlig hembakad tårta, som närmsta familjen får ta del av. Hembakad i lägenheten, med ingredienser inhandlat i affären som ligger på cykelavstånd. Samtidigt kördes det och köptes hem virke på lokala bygghandeln, bara fem minuter bort med bil. En bänk till bikupan ska snickras ihop.

Hem...ja, det finns några till salu. Återigen var vi på visning, två dagar i rad. Snacka om åldersnoja!
Strax över hundra år gammal byggnad, smakfullt renoverad men fortfarande en del återstår för att få till ett bra heltidsboende. Skogen bakom och lugnet utanför, inga pizzerior eller bredband i sikte. Där kan man gräva, måla och pyssla om dagarna. Bilarna lär rulla många mil till närmsta butik och aktiviteter.
Vi hittade en tomt också, närmre kusten där man kan bygga helt nytt med promenadavstånd till havet. Mer pengar så klart, mer att bestämma över på en gång och mer lämna över ansvaret. Samt vänta och hålla tummarna att det blir som man tänkt.

Så den ålderskris man kan tänka sig vid att fylla jämt, handlar mer om hus än något annat. Det är ju så mycket enklare när man bara kan tänka sig det ena alternativet. Ett så smidigt liv som det går, vill man ju ha - utan att bli ruinerad på kuppen. Det är ångest, vånda och tvivel blandat med hopp, möjligheter och äventyr.
Tar en tugga av tårtan och säger hurra, hurra på en spännande
40-årsdag!


https://www.youtube.com/watch?v=swS-i9V7hns