skit-kaffe!

Ja, bokstavligt talat.
Särskilt utvalda kaffebönor (sägs vara de finaste) som äts och fermenterats i tarmsystemet, för att sedan lämna kroppen på naturlig väg, hos en Indisk Palmmård. De utbajsade bönorna tas till vara på, tvättas och rostas och blir till säreget kaffe (Luwak coffee).

Så hur kommer man på den idén? Ta tillvara på spillningen med kaffebönor i kanske inte är det första man tänker på för att få till en dryck. Var det ont om kaffebönor vid tillfället? Hade man ingen aning om att det var bajs de låg i? Var det någon som skulle imponera på vännerna, "jag törs dricka skit-kaffe", eller?

Vi hamnade på ett lite odlingscenter på Bali
som lät oss provsmaka detta kaffe. Guiden var en härlig kille som lät oss stanna i timtal och studera diverse växter, kryddor och smaka på alla te- och kaffesorterna. Luwak-kaffet var mjukt, lent och aromatiskt utan den vanliga beska smaken. Skonsamt för magen och vi fick med oss en påse hem för en rimlig peng.

"Det lönar sig oftast att pröva"...är ett förhållningssätt vi båda har. Kanske var det det som drev uppfinnaren bakom skit-kaffet också?