
Vi har haft olika "titlar" på olika generationer. Samhällsfenomen som blivit specifika uttryck för de som är födda och växer upp under en viss tid. Vi är båda 70-talister, med spår av den gröna vågen, "flum"och kollektiv. Så vad formar dagens unga?
Det här med att se film, eller klipp på internet görs med en uppsjö av kommentarer. Fiktiv film slukas ganska enkelt, om den väcker intresse och snabbt fyller på handlingen förstås. Glöm subtila detaljer och stämningshöjande pauser - orka, då kan ju tankarna rusa in på annat. Dokumentära inslag, intervjuer eller annat som är "på riktigt", ja då haglar kommentarer om allt från utseende till röstläge. Varför?
Är det "kommentar-generationen" vi ser? Som ständigt måste tycka, värdera det som upplevs direkt så det blir tillgängligt för andra? Självklart har man ju tankarna om det man upplever, men vem i din omgivning har bett om att få veta dem hela tiden? Vem bryr sig om just din åsikt? Vem tro du att du är?
Har suttit på bio och sett underbar film, ätit smarrig mat, och njutit underbar utsikt. Varför då avbryta med att få höra någon annans åsikt om hur värdelös filmen var, hur smaklös maten är eller hur kallt det blåser? Eller överösa med positiva kommentarer? Är kommentaren till för att uppmuntra, förstärka då kan det ju passa....ibland.
Nej, att få frihet att vara i fred i sin egna upplevelse är att föredra. Ta ett yoga-pass i grupp så förstår ni vad jag menar.
Namaste.
https://www.youtube.com/watch?v=qJILRWBKnQ4