Arbetskraft

Det är trevligt att träffa personalen i livsmedelsbutiken. Man kan fråga om varor och få kontakt när man står i kassan. För många som lever själva och lite ensamt är det viktigt. Flera gånger har jag stått i kassakön och personal har försökt få en att hellre ta självbetalningskassan eller börja med själv-scanning. Nej, det vill jag inte.

Det är så härligt att se människorna som arbetar med produkterna, som bidrar till att allt fungerar (eller inte). Direkt kontakt mellan kund och säljare, omedelbar feedback och varor kan efterfrågas. Det är så viktigt, både för affärerna och för den medmänskliga faktorn.

Allergisk mot att spara in på arbetskraft och de "klara-dig-själv" system som utvecklas på så många ställen. Någon gång kommer jag också bli gammal och behöva hjälp av något annat än en robot-röst och sifferknappningar hit och dit. 
Som exempelvis den vårdcentral jag har närmast till. De har "vi ringer dig någon gång-system". Det går ut på att under en timme på morgonen kan du ringa för att knappa dig fram till en röst som angav när de personligen ringer upp dig - ofta en tid som jag aldrig kunde svara på. Det var omöjligt att boka på annat sätt. När min telefon gick sönder och jag gick till den vårdcentralen för att be om tid öga mot öga, tittade de på en som om det var en utomjording som landat. Jag bytte till en vårdcentral där man fick prata med en människa direkt, tack!

Nu i midsommar köpte vi lokalproducerad och ekologisk ost (Skrea ost), där även mjölk på flaska kunde inhandlas - direkt från kyltank. Vi fick träffa damen som lagt ner tid och kraft, trevligt. Lokala produkter ger jobb till bygden, särskilt viktigt med mat men även tjänster (som på Elisgården, där man fikar i lantlig miljö -bilden).
Det är fint att se kreatören bakom hantverket, något vi också gjorde i musikväg. Två gånger om i Göteborg.

efter regn...

Sam

Samarbeta, samsas, samtala, samodla...
A Simpler Way

Det finns saker man har koll på. Hur man sätter potatis, kupar jorden, gallrar och vad som är skillnaden mellan ogräs och den önskade plantan. Vad som är lite svårare är vilka växter som trivs ihop.  Hur tätt kan man sätta lök och morötter. Trivs squash och tagetes ihop? Frågorna är många och vi testar för fullt.

Likadant är det med människor. Vissa kan umgås hur ofta och hur länge som helst, bo ihop eller resa tillsammans. Det är väldigt intressant att den största utmaningen ligger i just det - att fungera ihop. Den länkade dokumentären innehåller mycket inspirerande tankar och idéer på hållbarare liv. Den största utmaningen är nog att undersöka och hitta sätt som fungerar i vilket "kollektiv" som helst. Framför allt kanske att anpassa sig, lösa problem genom att kommunicera - vilket innebär både att lyssna och berätta. Vad innebär lyssna för dig? Hur får du den som samtalar att förstå att du aktivt lyssnar? Hur gör du dig förstådd?

Har ett tips när man gallrar morötter eller palsternacka. Släng inte de plantor du tar bort. Stick ner exempelvis en pinne eller morotsjärn i jorden, för försiktigt ner plantan med spetsen och vattna rejält. De klarar sig bra, även om tillväxten blir lite fördröjd jämfört med kvarvarande plantor. Det är en anpassning som fungerar.

Lycka till!

Fler tips från odlingsTV

Mespop

Punk
Jösses, så söta de var i sin ungdom. Ebba Grön, vart tog punken vägen?
De ungdomar som stod upp och ville göra sina röster hörda, finns de sådana nu?
Eller är alla upptagna med att ha det för bra?

Det behövs alltid människor som gör sina röster hörda. Som inspirerar och arbetar för att stoppa orättvisor och elände. Som sträcker ut öppna händer och knutna i luften. Några som inte blundar för skiten, som tar skiten och gör det till något konstruktivt. Tillsammans.

För det finns så mycket som distraherar, som vi konsumerar som bara är "mesigt", "ytligt" och "fegt". Kultur är skrikigt ibland, för den behöver höras!

Power to rise

Less is more

Treat yourself right


Det arbete jag har har 45 timmars arbetsveckor för heltid, varav 35 timmar av dessa innebär relationer med många människor (under knaper budget, varje år under krav på större framgång). Det har gjort mig mentalt uttröttad till och från, nosat på utmattning/utbrändhet/kollaps. Där vill man inte vara...alls! Man vill inte stå för nära elden helt enkelt.

Började med att få ledigt för att ge mig själv "kunskaps-spa", alltså läsa utbildningar. Mestadels kortare kurser på universitet och högskolor. Tid för mig, tid för andra tankar och reflektioner. Jag kom då på att en extra ledig dag i veckan är vad jag behöver och har lyckats få under flera år nu. Jag vet mitt avstånd till elden och blir det mer som läggs på elden, då backar jag, inga kompromisser.

"Man skulle ha en extra ledig dag i veckan", sa en trött kollega häromdagen och fick medhåll av alla runt omkring. Vem ger dig den? Varför tar vi inte och tillåter oss det? Vad skulle det leda till?

För min del har det lett till mer kunskaper inom fler områden, mötet med intressanta människor, mer tid och ork. Då orkar jag och har tid att städa stränder, odla egen mat, baka, starta biodling, träna, återvinna, återbruka, träffa vänner och familj, volontärarbeta, skriva, reflektera, vara glad, hålla mig frisk och hitta kärleken.

Finns ingen anledning att hylla "stresstålighet", "många bollar i luften", "arbetsvillig". Det är inte kreativt, hållbart eller lönsamt alls - varken för individ eller samhället i längden.
När du hittar ditt avstånd till elden, vad gör du då?

Mindre tid på jobbet

Återbruk

Började söndagen som var med att samla in massa torkat gräsklipp vid macken, precis som hö låg det där och väntade. Vi hade sett att det låg mängder när vi passerade igår. Kan undra vad folk tänkte som såg oss? "Ah, där är några som ska täcka sina odlingar." Eller, knasigt folk.

Likaså satt jag på avslutningsmiddag över smörgåstårtan och frågade ivrigt kollegan, som har hästar, om jag fick hämta gödsel. Omgivningen log lite åt det samtalsämnet.

Fast så härligt det är att ta till vara på det material vi får helt naturligt. Det någon ser som skräp eller avfall, ser andra som resurs och användbart. Det är kul att komma på nya användningsområden för allt möjligt. Hur många år levde jag inte utan diverse verktyg? Det går faktiskt utmärkt att slå ner spik med en sten och nycklar går bra att skära i plast med. De som står helt handlingsförlamade utan de "rätta" verktygen lär inte klara sig så värst länge om de inte öppnar plånboken och handlar varje "nödvändig" pryl.

I helgen såg vi också den här vackra bilen , en Chevrolet av okänd modell och årgång. Vi båda blev helt förtjusta i de runda formerna och den brunröda rostytan. Den är bevarad, inte skrot och väldigt fin med sin patina. 
Det finns de som tar till vara.
Reduce, Reuse, Recycle

River en vacker dröm

https://www.youtube.com/watch?v=9YcDbUw7hRA

För två år sedan tvekade jag om jag skulle gå på Håkan på Ullevi. Skulle det fungera på en så stor arena? Lyckades få biljett i sista stund. I lördags var jag där igen.

Jag har sett Håkan spela flera gånger (15 konserter kanske). Första gången på Liseberg 2001, det var medryckande och bra. Ullevi 2014 var en riktigt bra konsert, som verkligen lyfte och gjorde sig förtjänt av sitt rykte. Men inte i lördags.
Det var så mycket som var välbekant, bildspel, fyrverkerier och gästartister. Visst är 70000 i publiken mäktigt (väntat rekord, igen), men jag vill ha mer överraskningar än så.

Ett framträdande på stor arena kan se olika ut. Jag funderade på Bruce Springsteens spelningar. Med en svart bakgrund och endast återgivningar av det som utspelar sig live på scen lyckas han också dra stor publik. Det blir mer fokus på musiken, mer närvaro och kontakt.
Så Håkan-arrangörer.... tänk nytt och tänk "Håkan", inget kommersiellt publik-rekord måste sättas varje gång. Låt han få den storhet musikaliskt, som han faktiskt förtjänar men på sitt vis. Skala av de färgsprakande showerna. Det finns det andra som är bra på.

https://www.youtube.com/watch?v=BfHbHbASmBM

Det är en ära...

I helgen är det dags.
https://www.youtube.com/watch?v=bLQ4GzCT99E

Men det hade aldrig gått, hade aldrig blivit av utan så mycket...

Så mycket inspiration, förebilder
samt mot- och medgångar:

Taube och gubbarna i hamnen,
hjärtan som krossats,
tårarna som trillat.
Rosorna som landat på scen,
timmarna i biljettkön.
Hesa röster och dammiga festivalmarker.
Sound-check och spända strängar.
Den gamle och havet,
släktfotografiet och barnskorna.
Längtan och osäkerheten,
vinden i håret och måsarna i skyn.
Ja, det där ni vet...Livet.

https://www.youtube.com/watch?v=YhWo5gLR_kg

Billigt och bra...

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2777832

Vilka fåglar ser ni i närområdet. Ser ni en stare? Tur för er. De har nämligen blivit så få att de hamnat på listan för "hotade arter i Sverige" (den exakta kategoriseringen för staren är "sårbar"), så ni ska vara lyckliga som sett en i år. Vi har inte sett eller hört någon.

Men vi har sett stora åkrar, massor av grödor på så långt ögat kan nå, allt färre betesdjur och mjölkkor. Inte heller mycket träd, diken eller stenrösen, men fler flådiga (lyxiga) hus och stora, blanka bilar...i stan. Så vad händer och varför trivs inte staren längre?

En svensk mjölkbonde får idag (av Arla) 2,30 för varje liter mjölk -rekordlågt! Blir ju billigt och bra för oss konsumenter, eller? Den importerade mjölken väller in i landet och transporteras kors och tvärs. Logiskt?

Besökte mitt hem som jag växt upp i och den stora anrika mjölkgården intill (på marker där Karl den XII:s en gång jagat). Det var inte så svårt att se att pengarna sinat, 50 miljoner kostade gården för snart tio år sedan. Nu var en del igenvuxet, inga kor syntes till och inte heller några anställda. Bondens renovering av sitt bostadshus, som påbörjades för två år sedan, stod nu helt still. Mitt barndomshem ska vi inte tala om, förfallet och igenvuxen trädgård. 

Det här är konsekvenser vi INTE kan blunda för. Ett levande landskap med både åker, äng och betesmarker med allt djurliv som hör till, får man inte av storskaliga "farmer". Det får man av att vårda landskapet, ha tid och råd att värdera det naturliga högre än "big business".
Så snälla, tänk vad ni lägger pengar på och påverka så gott ni kan. 
Själv kommer jag desperat leta sju blomster till midsommar och hoppas få drömma om ett landskap där staren kvittrar i skyn. 

http://www.gardochtorp.se/vad-hander-med-staren.aspx?article=10183