Det arbete jag har har 45 timmars arbetsveckor för heltid, varav 35 timmar av dessa innebär relationer med många människor (under knaper budget, varje år under krav på större framgång). Det har gjort mig mentalt uttröttad till och från, nosat på utmattning/utbrändhet/kollaps. Där vill man inte vara...alls! Man vill inte stå för nära elden helt enkelt.
Började med att få ledigt för att ge mig själv "kunskaps-spa", alltså läsa utbildningar. Mestadels kortare kurser på universitet och högskolor. Tid för mig, tid för andra tankar och reflektioner. Jag kom då på att en extra ledig dag i veckan är vad jag behöver och har lyckats få under flera år nu. Jag vet mitt avstånd till elden och blir det mer som läggs på elden, då backar jag, inga kompromisser.
"Man skulle ha en extra ledig dag i veckan", sa en trött kollega häromdagen och fick medhåll av alla runt omkring. Vem ger dig den? Varför tar vi inte och tillåter oss det? Vad skulle det leda till?För min del har det lett till mer kunskaper inom fler områden, mötet med intressanta människor, mer tid och ork. Då orkar jag och har tid att städa stränder, odla egen mat, baka, starta biodling, träna, återvinna, återbruka, träffa vänner och familj, volontärarbeta, skriva, reflektera, vara glad, hålla mig frisk och hitta kärleken.
Finns ingen anledning att hylla "stresstålighet", "många bollar i luften", "arbetsvillig". Det är inte kreativt, hållbart eller lönsamt alls - varken för individ eller samhället i längden.
När du hittar ditt avstånd till elden, vad gör du då?
Mindre tid på jobbet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar