Mandelmanns...

Den första säsongen av "Mandelmanns" på TV4 har vi följt med leende på läpparna. Vi har känt igen oss på flera sätt, inte så mycket i själva gårdslivet, eftersom vi bor i två städer, men i känslorna. Skala man av det praktiskt tillrättalagda inför TV-kameran, så lyser deras glädje fram. Och vi är inte ensamma med den uppfattningen.

Så när Mandelmanns visar kronärtskockor i TV-rutan, kan vi konstatera att fröna är slut i butikerna några dagar efteråt. Vi har haft den effekten tidigare, med Ernst och mat-Tina. Varför?

Glädje och genuint intresse inspirerar väldigt mycket. Just nu suktar många efter att hitta tillbaka till tid med varandra och tid på naturens villkor. Ingen stress, inga krav utan hårt arbete som baseras på årstiderna. Energin man har på sommaren balanseras av den viloperiod som mer råder under vintern. Många yrken har inte några viloperioder utan kräver 100% varje dag, på någon annans villkor. 
Så självhushållning lockar, man skapar något för sig själv och överflödet kan man spara eller dela med andra. Likaså kunskap, dela och lagra till nästa tillfälle. Maten man äter vill man ha koll på, hälsosam och ekologisk. Inget går förlorat.

Men framför allt handlar det om relationer - det är kärnan i Mandelmannseffekten! Känslan till naturen, maten och människor. Att bry sig, att glädjas och dela det med andra. Det är våra behov, det skapar trygghet och harmoni. Vi är där, närvarar, tar in och förstår! Utan "känslan" i det man gör blir det sällan bra. Men då är det också värt att gå upp mitt i natten för att elda fram värme till aprikosträden, bryta upp ladugolvet för att få fram kattungarna och pressa grönsakerna till syrningar. 

Det här är ingen tillfällig effekt, där här är så vi vill leva - om vi bara vågar tro på det.
(samtliga bilder TV4)