Schhh...

Nej det är är inget stavningsförsök till schampoo eller schakal. Utan ljudet man får när man försöker tysta någon. Ursprunget sägs vara att det är likt det brusande ljud som fostret hör utifrån, när det ligger i magen. Det är delvis därför ljudet av t.ex vågskvalp gör oss lugna, men även ganska effektivt för att tysta någon eller några.

Ljud är effektiv sätt att få uppmärksamhet eller störa. Grannen på odlingsområdet hade skaffat sig en liten apparat som ger ifrån sig små pipande ljud med jämna mellanrum, vilket ska hålla borta gnagare. Fungerar bra, för vi har då rakt inte sett några. Bara grodor som verkligen är ett tillskott, då de äter slemmiga småkryp. 

Det finns självklart ljud som skapar obehag även för oss människor. Grannar som håller igång sent på kvällar, gnisslande dörrar eller något så illa som bestick på tallrik! Att ha en behaglig ljudmiljö runtomkring minskar stress och ger harmoni. Tänk så mysigt man kan ha med "rätt" ljud som sprakande brasa, spinnande katt eller bruset från trädkronorna.

I natt riktade många hörselsinnen mot den amerikanska TV-debatten mellan presidentkandidaterna Clinton och Trump. Det är en retorisk kamp där stunder med de politiska sakfrågorna verkar komma allt mer i skuggan av hur man för sig snarare än vad man kan tänkas åstadkomma. Man får ha i tanken att mycket som diskuteras är komplexa frågor som sällan kan lösas med kortsiktiga medel. Man måste alltså lyssna lite till.
Det är ibland folk som tycker att vissa inte får säga sin åsikt. Som i fredagens "Skavlan", där Bruce Springsteen inte drog ett ackord eller sjöng en ton, han var där för att prata och det han sa, sa han så bra.
Skavlan möter Bruce

Så schhh...jag försöker höra VAD du säger.

De äldre

Helt plötsligt sitter de där och lyssnar i 50 minuter, när jag berättar om gamla målningar och statyer. Tonåringar som intresserar sig för konsthistoria och flikar in med sina andra historiska kunskaper. Mitt upplägg utgår från de liv man levde då och hur uttrycken blir därefter. Det blir intressantare så.

Själv tyckte jag historia var ganska trist under min skolgång, på tok för mycket kungar, årtal och krigsslag. Det kanske blir mer intressant om man börjar med något som känns mer nära, som hur det är att leva? Vad gjorde man, hur var det då och kanske finns det något spännande att upptäcka?

Som våra grannar på odlingslotten, ett par i 80-års åldern med Jugoslaviska rötter. De berättar glatt om sina liv och ju mer vi lär känna dem, ju personligare har de blivit. De är mysiga och vi ser några av våra sidor i dem. Senast idag sa mannen "ja, du är lite som en av våra döttrar." Det känns fint att liva upp varandras tillvaro och vem vet, det där inbjudan vi fick idag kanske blir av.

Det är med respekt man se det som varit innan sin tid och förstår att någon varit här innan oss, levt och lärt och lämnat stafettpinnen till nästa generation. Som får vårda sin plats på jorden så gott det går. 

För det är ju som när höstens löv faller, allra vackrast då.

Autumn Leaves

Okunskap?

"-Jag förstår inte."

Vad sätter den meningen igång hos dig? Blir det frustration, stress eller en lugn och spännande känsla? Eller något annat? 

Det finns ibland en syn på att man ska undvika att inte förstå, att alltid veta och ha kontroll. Då är man någon som vet och har lyckats. Skolan är en arena där "icke-vetandet" finns och bör finnas. Man ska inte förstå från början utan man ska skapa nya erfarenheter, kunskap och skapa fler frågor att utforska. Men lyckas skolan lära barn detta och är det sedan det som fungerar även utanför skolan?

Ibland bygger samhället bort möjligheterna till att man vet olika mycket, har olika frågor och olika sätt att ta reda på sina svar. Man har inte variation i de sätt man kan ta reda på sina lösningar. Allt från system där det krävs bank-id, telefonsvarare, självscanning och GPS. Det anses sparar pengar och resurser, jojo! Vem ska man fråga och hur...när man inte har någon där? Hur hanterar man det då?

Några kallar det psykisk ohälsa. Egentligen kanske det bottnar i något man inte förstår och man inte har någon att fråga. Sin egen ångest, sin arbetssituation, sina barns konflikter, sin skolgång eller sin syn på sig själv? 

Det blir allt fler ungdomar som mår så dåligt att de inte ens kommer till skolan, eller kan arbeta med de vanliga skolarbetet. Diagnoserna för ADHD, ADD, Aschbergers, bipolär och andra "avvikelser" blir fler och fler. Visst gör skolan allt de kan, men på bara några få sätt. Inget revolutionerande i att förhålla sig till dessa ungdomar, man vet inte eller vågar inte riskera att testa "fel" lösningar. Inte heller föräldrar vet hur de kan göra på andra sätt. Man måste pröva, ställa nya frågor och pröva igen.

Såg på nyheterna att väntetiden är lång för de som mår dåligt och de blir allt fler som gör det. Det kan ta över ett år att få tid för utredningar, psykologstöd och andra insatser.  Hur löser man sitt liv under tiden? Det är inte något som kan vänta "jaha, men då pausar jag med att må dåligt tills ni har tid att kolla vad jag har för bekymmer och hjälpa mig." 

Det är ingen svaghet att behöva hjälp, det är naturligt. Vissa behöver mer hjälp, andra mindre för att förstå. Några kanske kan bekosta sin hjälp själv genom att betala för psykologer, mentala coacher, tränare eller vad man nu väljer.  Men alla kan inte passa för "effektiva metoder" (läs besparingar av mänsklig arbetskraft).

Det är en svaghet att bygga ett samhälle där alla förväntas förstå på samma sätt.

Men framför allt förödande för de som tvingar oss till andra lösningar - de som frågar de frågor vi inte väntar oss. De är egentligen de som sitter på svaren!

Bring on the revolution.../sir K.Robinson

Ändrade planer

Söndag, som var tänkt att läggas på odlingslotten men efter lite övervägande, så drar vi till Tvååker. Strömmas farmersmarket, vilket säkert kommer ge oss inspiration och mod att köra våra idéer inom snar framtid. Det handlar om att våga börja, för tankar har vi redan. 

Det bottnar ofta i någon form av frustration, vilja att ha något annorlunda och samtidigt hålla sig till det genuina. I det här fallet, hur vi väljer att leva och hur det påverkar oss. 

Vi har väldigt stor respekt för den mat vi handlar i affären när vi själva försökt odla den. Som vår broccoli i år, vilket insekterna tog över och skörden uteblev. Så när man står där i grönsaksdisken och håller en ekologisk borccolibukett i handen, då vet man. 

Vi har också upplevt naturens krafter, både som lugnande havsbrus men också stormvindar och tsunami. Dessa krafter finns där och skapar de förutsättningar i vilka vi lever under. 

För att inte tala om allt liv som vi samverkar med. Från minsta nyckelpiga som mumsar i sig bladlöss, till den stora eken som ger skugga och rovfågeln som seglar ovanför.

Med en fot i myllan och vinden i håret, kommer vi trampa runt ihop med andra som gillar hantverk, odling och den kreativa livsstil det innebär. Det är en hel del arbete bakom, kärlek och omtanke som vi kommer få ta del av - kan inte bli annat än som att hitta hem.

Snart är vi där...allihop.

Danska uttryck

Idag tog en av oss en dagstur till ljuva Danmark. Det är ju så nära dit och lyxen av att få följa med en redan ordnad utflykt är så avkopplande. Danmark känns alltid inspirerande och som en liten port till kontinenten öppnar den upp för nya intryck.

Först åkte vi Helsingörbåten över och inhandlande italienska och danska drycker. Trodde utbudet av ekologiskt var stort, men inte där. Tur vi har Systembolaget ändå.

Bussen körde sedan längs den vackra strandvägen, där också Karen Blixens museum ligger - dit borde man åka någon gång! Tror jag drömde om att flytta in i de flesta villor/palats längs den vägen. 

Lunchen blev i Köpenhamn och några secondhand butiker i närheten av Ströget - favoriten Episode besöktes såklart. Hann inte med så mycket mer innan avfärd till konstmuseét Arken. En fantastisk guidning av Gerda Wegeners konst och livshistoria under en tid som har så fina uttryck vare sig det rör sig om design, musik eller mode - 1900-talets början. Verkligen värt ett besök på den utställningen (slut januari 2017), som för övrigt gästspelar senare i Stockholm. En konstnärinna som blivit aktuell igen i och med filmen The Danish Girl. 

Så ta en tur till Danmark...för uttryckens skull.

Klick

Det är fantastiskt med kunna sitta i lugn och ro och läsa på och planera nästa års växtsäsong. Vi satsar på växter som bin och andra pollinerare gillar och har klickat hem en första leverans av fröer -underbart! Det blir kransveronika, blålusern, bovete, gurkört och testar två sorters kamomill för torkning till te. Jordmandel såg kul ut så det fick också följa med på beställningen.

Vi började i går att förbereda den del där bigodiset ska växa. Mycket slit då stället är kompakt lerjord som i nuläget är täckt av gräsmatta. Jobbade bort gräset och höjde med flera decimeter matjord, kantade med stenar och en mossig trästock. Den första planteringen blev att flytta perenner - höstaster, gullris, kärleksört och vad som såg ut att vara vildvuxen stäppsalvia. Men det är så kul att se resultatet efteråt, får hoppas de rotar sig bra nu också och gillar flytten. Vi tog tillfället då en gammal odlingslott ska rensas. 

Har också klickat hem lite stickade, mysiga höstklänningar i ullmaterial. Riktiga fynd som känns som bra köp med halva reapriset-erbjudande. Likaså sängkläder i hellinne för priser man knappt tror är möjliga. Minns för tio-femton år sedan när jag letade linnepåslakan, fanns inte att finna. Nu har det kommit tillbaka, för det är ett fantastiskt slitstark och härligt material. Alla naturmaterial har ju så mycket känsla i sig.

Andra klick som skett den här helgen är två skinnpuffar på auktionssajt. Hann inte med att åka och kolla på dem på plats, så får se när jag hämtar dem om det var värt köpet eller ej. Spännande!

Invintringen av bina gick så där. Biforhinken vägrade bubbla upp sockerlösningen när vi tryckte på den (fö r lite i), men nybörjare som vi är testade vi att sätta dit den ändå. De blev kletiga bin och hoppas verkligen de orkade slicka sig rena. Det blev till att hälla över till ballongen och mata som vi gjort tidigare. Bara lite mer jobb för oss och bina. Men det var underbart att se ramar som var fyllda med honung och förseglade med fint vax. Vi har allt fått flitiga bin som dessutom är väldigt snälla och verkar trivas med oss. 

Nu burrar vi ihop oss i mysiga material med tankar på våra söta bin och allt man kan odla. Det kommer att finnas att göra långt in på hösten. Det är allt bra!
Your Song