
En hel del förskönas och då menar jag inte retuschering och bildbearbetning utan mer det där med att man framställer sitt liv och det man har runt omkring (relationer, saker , barn, vänner, upplevelser) som något som är så härligt och fantastiskt. För vem vill vara misslyckad? megamyyyys
Skulle man visa upp "äkta vara" möts det ofta med massor av vidriga kommentarer eller inga alls. Vi gillar det "bra" och avskyr det "dåliga", logiskt. Om man inte får se det där eländet, hur ska man då vilja ta tag i det och stå ut med det?
Är det inte lite förnekelse bakom det hela? Det gäller så mycket. Våra val, förväntningar och hanteringar av livet blir väl mer hanterbart om vi vet vad som kan vänta? Det blir mer realistiskt och man känner inte sig som mindre lyckad eller har sämre levnadsstandard utan mer som en människa. En helt vanlig fantastisk människa! Det duger gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar