Det perfekta livet...

"Jag duger, jag är mig själv och det är bra nog! Jag har det jag behöver."
Där stannade alla begär, all beundran över andras liv, prylar och lycka. 

Vi möter det varje dag, överallt! Bilder, i skyltfönster, filmer, artiklar, reklam...om det fina, vackra, lyckliga, rika...För visst ser det fint ut? Visst har grannarna de bra, kanske bättre än vi? De ser så lyckliga ut. Var har de köpt den, har de en ny modell? Så underbart, tänk om vi också...

Nej! Tänk om vi stannade vid att känna att vi har våra behov fyllda. Av sådant som verkligen betyder något. Så många produkter som inte behövs då. Så mycket natur och miljö som fick vara i fred. Vi kunde få tid till annat, varandra och livet.

Läste på en blogg om dilemmat med att folk som "inspireras" av allt det fina, påverkas till att tro just detta - Någon har det perfekta livet! Kanske låter naivt att tro det, men vi påverkas av allt i vår omgivning på något sätt. Är vi ärliga där? Med vad vi tar in och vad vi strävar efter?
Är vi nöjda? Det kanske inte ger ett ha-begär, en vilja till att konsumera sig till något "bättre"? Ett driv att bli mer än vad vi är?

Jag är och har det som jag behöver      PUNKT.

https://www.youtube.com/watch?v=g6U3VCneKfs&nohtml5=False