Empati hör ni, vad är det?
https://www.youtube.com/watch?v=1Evwgu369Jw
Brené Brown förklarar det så bra och igenkänningsfaktorn är hög. Visst har man försökt ibland, att få det mindre jobbigt för den andre med att säga något i stil med:
"Det var väl inte så farligt".
Hur utvecklar man empati?
Anknytningsfas i tidig barndom och livets relationer är för att lära oss om våra känslor och behov. Vi får dem bekräftade av våra vårdnadshavare - exempelvis mat när vi skriker av hunger och tröst när vi gråter. Vi kommunicerar vad vi känner och så får de se till att behoven blir tillfredsställda. Vi nästan "ärver" empatin av hur våra vårdande föräldrar möter våra behov.
När vi är vuxna, har vi förhoppningsvis tillräckligt med kunskap om våra behov, att någon som lyssnar är gott nog. En psykolog kommer inte med svaren, hen lyssnar och ställer frågor som öppnar för dina egna svar som du har inom dig.
Empati är också tillåtelse. Något som kan bli uppenbart även när man öppnar sig för naturen. Naturen finns där, kravlös och lyssnar. En stund vid exempelvis en sjö, kan ge dig den tid som behövs för att du får möjlighet att lyssna på dig själv. Den tillåter dig vara som du är, dina känslor får finnas. Precis som stenen, myggan, maskrosen och regnet får finnas. Lär man sig se allt så, blir det en trygg och tillåtande tillvaro.
"Låt dem få leva, de är ju så sköna."
https://www.youtube.com/watch?v=PD08dilYo94
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar