http://www.svd.se/narhet-ger-bast-vila-for-vara-hjarnor
För ett tag sedan hoppade jag på en kurs som jag inte visste mycket om. Där hittade jag fler människor med nycklar till dörrar som leder till viktiga rum - våra känslor och behov.
Vi har identifierat frustration, orkeslöshet, förvirring och liknande som symtom på att vi behöver något. Något som känslorna är ledtrådar till. Varför känner jag så här? Vilka behov berörs och behövs?
Visst tror man att man har koll på detta men när man väl börjar skrapa och leta, finns det massor att upptäcka. Likväl som att få det man känner bekräftat. "Aha, då förstår jag varför jag blev så irriterad." Med kunskap om sina känslor och behov, hittar man också större förståelse för andra. Det räcker inte alltså alltid med att sitta och fundera i sin egen kammare. När vi lyssnar till andra, skapas också empati - för den andra och sig själv.
Lyssna! Känn! Förstå!
Ett behov vi alla har är stöd. Somliga kan se det som en svaghet att behöva stöd, men det visar ju forskningen (i artikeln ovan) att så inte är fallet. Våra hjärnor går snarare ner till mer vilsam nivå och en förutsättning för vår mänsklig överlevnad. Vi har inte suttit här utan förmågan att hjälpas åt. Vi behöver helt enkelt varandra för vårt välmående.
Nu är kursen egentligen avslutad men vi har fortsatt i egen regi. För vi har känt det! Vi har kloka tankar och känslor var och en men i mötet med varandra fylls vi av energi, bekräftar och får tid att bli lyssnade på. Utan dömande, krav eller prestation! Vi skapar tryggheten på detta sätt. Då händer magiska saker.
Känner att det är så jag vill lära och få andra att uppleva samma styrka. Styrka i sig själv och varandra. Tänk om man skapade detta överallt, på arbetsplatser och skolor. Massor av sjukskrivningar och mediciner skulle aldrig behövas. Massor av omtanke och kreativitet skulle få ta plats i stället.
Vi avslutade dagens träff med att tacksamt krama varandra, som uttryck för den närhet vi känner.
https://www.youtube.com/watch?v=seZMOTGCDag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar