Lekfull eller hjälplös

Allt är som vanligt igen, inget nytt. Det ser likadant ut som igår, kanske någon lämnat spår efter sig men knappt märkbart. Det kan gälla din arbetsplats, din bil eller ditt hem. Det är liksom samma i princip överallt. Välbekant, säkert och tryggt...men ack så tråkigt!

Tänk dig att du ser det med barns ögon - ser du inte nya möjligheter med det mesta då? Kanske den där lådan kan bli en bil, eller en pall? Vad händer om vi flyttar bordet intill fönstret och sätter stolarna på varandra? Anlägger en rabatt med ätbara växter vid köket? Nya tankar, nya idéer.

Nya tankar kan man få om man går diverse utbildningar - allt från universitetsstudier till kvällskurs. Det pirrar alltid i min kropp av nyfikenhet för allt det nya. Jag får läsa litteratur jag aldrig råkat på annars och möta människor i intressanta samtal. 
Nu är planen att gå en kurs som berör leken, hur och var den sker. En lekplats är ju perfekt och smidig att ta barnen till, eller? Vad är roligast på en lekplats? Vad gör barnen när de leker utomhus? Vad tröttnar de på och vad får dem att aldrig vilja sluta leka? 

Spontant vill jag hävda att variation, möjligheter och oväntade saker gynnar oss. Som barn och vuxen vill du var med och skapa något, se saker hända, testa och pröva och lära av det. Kan man snickra ihop något av de här pinnarna, kasta ner den här stora stenen i vattnet eller hoppa från den där trädgrenen. Livsfarligt! Kanske det - men lärorikt, ja!

Det har gått för långt, helt klart. Man måste säkra upp varenda liten möjlighet för att inte utsätta någon för något problem - för att inte tala om risker! måste undvikas till varje pris. Det får inte vara farliga lekplatser, inga svåra problem i skolan, kladdigt och smutsigt hemma - eller jobbigt..inte alls. Vad lär de oss? Undvika och förenkla tills dess att inget återstår? 
Inte ens din förmåga att klara av att leva livet som det är.

Vilda ungar?

Förvara

I dessa underbara skördetider blir det många stunder i köket. Det finns ju så mycket gott man vill njuta av senare. Doften av ättika har knappt lagt sig innan en ny omgång från odlingen ska läggas in, zucchini, rödbetor och gurka. Samtidigt hänger ringblommor på tork och snart även äppelskivor. Ibland görs lite grönkålschips i ugnen. 
I frys och kyl finns redan saft och sylt, vaxbönor och på kökshyllan ligger torkad chili av olika sorter. En ny favorit är vår svartvinbärssylt och saft som fått lite smak av chili och kanel, lagom sockermängd - både syra, hetta och len kanel leker runt med smaklökarna. Mums!

Hittade recept, Mobergs inlagda rödbetor med lite vaniljsocker i, spännande! Helt klart får det testas. Annars är ju rödbetor med getost, honung och valnötter en rätt som livar upp vilken middag som helst. Få getostproducenter verkar finnas i Sverige - hittade en utanför Sunne. Någon som vet fler?

Snart är det tid att koka ihop päronmarmelad med ingefära och vaniljsstång, samt massor av härlig äppelmos. Nu inser man att förvara allt blir klurigare och klurigare. En stor frys, kyl, skafferi och jordkällare önskas. Flaskor och burkar behövs fler av också. Samt några fler att bjuda allt på :)

Omöjligt

Titta dig omkring, vad finns där som någon kan ha sagt varit omöjligt att få till?

Ser du flygplanet i skyn? Hör du bilarna på gatan? Ser du lampan i taket och känner varmvattnet i kranen? 

Inget är skapat av personer som sagt "det går inte, så kan man inte göra",

snarare av folk som försökt och fått omarbeta idéer och tankar tills något har lyckats. 

Tills det faktiskt går. Tänka sig!

Det känns extra härligt att visa upp det "omöjliga". Som vår lilla blöta odlingslott som nu har lucker jord och skörden är god. Så kom ihåg...

Bildkälla:  dontgiveupworld.com

Värdera mera

Nu i OS-tider har vi spännande rekord och medaljer i diverse idrotter. Några är bättre än andra och vinner, andra kommer sist trots hård träning. Mycket mäts och studeras i detalj, hundradelar och millimeter. Idrottsprestationer belönas även i fler sammanhang - allt från program som "Mästarnas Mästare", Idrottsgalor och Jerringpris.  
Även i arbetslivet görs mätningar - dels vid produktioner, men även där prestationer. Man vill nå ökat resultat, få fler att prestera på topp, dela ut bonus - ja, ni vet hur det kan låta. Men frågan är vad mäter vi egentligen och är det nödvändigt? 

Högsta kunskapsnivå, går det att driva människor att lära sig mer? Bästa omtanke, går det att mäta? Tid att vara närvarande, ska det klockas? Ansträngning, är det lika med belöning?
Möter ofta olika situationer där man har med människors utveckling och hälsa att göra, så hanteras det som vilken produktionsenhet som helst. Vi blir siffror i en mätning. Enkelt, tydligt och möjligt att nå högre! Högre av vad då? Elev Malin som under skolgången fått kämpa med sin läsning men inte får godkänt betyg, Shaun som hjälpt sin sjuka mormor i hemmet i stället för läxorna, sjuksköterskan Ann som suttit med 93 åriga Axel i tio timmar innan han dog, polisen som tröstade 3åriga Ewa när hennes mor blev medvetslös i trafikolycka. I vilka staplar syns det?

Alla prestationer går inte att mäta, det är utanför kalkylerna men det räknas precis lika mycket. 
Det är 100% mänsklighet, varken mer eller mindre.

27

Semester året runt

Höga krav?
Har du haft en härlig, fantastisk sommar eller kanske har du semester kvar?  Oavsett kommer du någon gång snart möta människor som undrar hur din sommar varit. Kom då ihåg att den ser så olika ut, alla har inte njutit av saltstänkta bad och nyplockade bär. Det kan ju se så "lyckligt" ut i sociala medier och snacket på jobbet handlar mest om att berätta allt underbart man upplevt. Vad ligger i vår norm kring berättandet om semestern? Hur blir reaktionerna kring de som inte är så glädjefyllt? Vill man till varje pris bevara en härlig sommarkänsla långt in på hösten?

Det är ju vanligt att semestern ska vara så bra som möjligt som kan leda till massa krav. Solen ska skina, livet ska vara enkelt, det ska grillas och alla ska vara glada och njuta av tillvaron. Hur ofta blir det så? Dagar innehåller oftast lite mindre trevliga saker, det måste man räkna med. Inget ovanligt allts och besvikelse, irritation eller vad det nu framkallar för känslor hos dig -behöver ju inte dyka upp så ofta egentligen. Hantera det istället - litet som stort. Ja, det tar energi och ibland rubbas all glädje till sorg. Semestern blir något helt annat än njutning.

Kom då ihåg att semesterkänslan går att få hela året runt. För vad innehåller våra förväntningar egentligen? Närhet, god mat, sol, lugn, tid för sig själv, enkla stunder i naturen?
Mycket kan man göra, här kommer några enkla tips för att hålla liv i de goa känslorna:

- ge dig ut i naturen, ta promenader, cykla eller/och sitt och lyssna på vågor, trädsus och fågelkvitter
- ge varandra fysisk närhet, kramar, pussar och smek
- tillaga något gott och enkelt, leta nya recept på internet
- åk bort på en mini-resa, leta upp något lokalt boende av intresse - gärna B&B eller stuga på landet (billigare under låg säsong) eller varför inte tälta?
- överraska dina nära/kära/familj med något enkelt, en fika i naturen kanske?
- handla på lanthandel, lokala gårdsbutiker
- stäng ner alla telefoner, datorer, plattor och TV, radio en helg
- ta kontakt och prata med okända människor, på din promenad, i affären, bussen...
- besök en turistbyrå,

- res efter något obekant mål på en karta, besök kanske en "krumelur" (symbolen för sevärdhet)
- ta in naturen i ditt hem, plocka blommor, skaffa fler/nya krukväxter, stenar och grenar
- ha oplanerad tid
- lyssna på gamla sommarpratare från P1
- kolla på svenska matiné-filmer typ Edvard Persson
Kalle på Spången (1.27min..."jag har bott vid en landsväg")

Varför?

Hörde häromdagen på radion, där reportern avslutade intervjun med att ställa frågan "varför odlar du?", till en av Sveriges alla entusiaster med köksträdgård. 
Minns inte svaret exakt, men det är inte heller viktigt. Det var snarare frågan som fick mig att fundera. Hur vore det om vi istället sa det här till varandra:
- Varför odlar du inte?

Kvinnan i intervjun, var ju redan intresserad av att odla mycket av sin egna mat och precis som vi, ser många fördelar med tiden i trädgården. Dock finns det faktum att drömmar om gröna städer och miljövänlig tillvaro inte delas av alla. Varför inte? 
Många vill vara miljövänliga, leva sunt och göra världen gott - i alla fall i teorin och för samvetets skull. Vi bombarderas av information från alla håll om exempelvis vad vi bör äta, hur vi ska spara på energi och minska belastningen på denna planet, men...Det är klart enklare att rättfärdiga sitt icke agerande med en rad förklaringar och de är just dessa förklaringar vi borde syna noga.

" Jorden kommer ändå gå under, det är för sent att göra något."
" Jag pantar redan, det räcker!"
" Äh, ingen idé att återvinna, allt blandas ändå på sophögen."
" Jag köper maten i affären, odla är inget för mig."
" Allt är ändå inte äkta ekologisk, de vill bara tjäna pengar."
"Jag tar hellre bilen, det är smidigare."

Oavsett så finns det något som döljer sig bakom sådana här uttalanden. Ofta är det en känsla som hindrar oss från att göra mer - eller snarare, göra något annorlunda. Känns det jobbigt, orkar du inte? Hinner du inte? Bryr du dig inte? 
För att hitta din känslomässig anledning eller anledningar, så behöver du ringa in kärnan - ja, likt ett frö. Vad är ursprungsplantan till det fröet? Är du för stressad, för ledsen eller uppgiven? Vad kan du göra åt det? Vad skulle hända om du sätter ner känslofröet i jorden och tar hand om det, med kraft och omtanke? Tar hand om din stress, eller ger dig själv tröst och hittar hopp igen. Tänk om något börjar gro...

Då kan vi alla svara på frågan om varför vi odlar.

Uppdraget

Semestern börjar ta slut för många och den mer inrutade vardagen lurar runt hörnet. Kanske har det där suget efter att få börja arbeta igen, avtagit mer och mer med åren? I så fall varför och vad gör man åt det?

Jag tror människor behöver positiva förändringar i sina arbeten, små och berikande. Inte besparingar och mer arbetsbelastning, oh nej! Utan mer det där som värmer och underlättar på riktigt. Det kan röra sig om nymålat kontor, en bättre kaffemaskin, personalförstärkning och en naturskön kick-off. Synd man valt ett yrke där toaletter stått skitiga hela sommaren, årets personaltrivselbudget läggs på en pastasallad som tillagas av administrativ personal, serveras utanför samma vanliga arbetsplats och mellan tuggorna ombeds vi spara några kronor till på minskad utskrift/kopiering. Andra får bonus och konferensresor utomlands med övernattningar. Hur kan det vara så olika? Kan vi lära något av ett bisamhälle?

Bin får olika uppdrag, mestadels beroende på ålder. Börjar som putsar-och matningsbi och slutar som arbetsbi, med varierande uppdrag däremellan. Ingen förstör, gnäller eller nedvärderar någon annans uppdrag. 
Det borde vara mer möjligt inom flertalet yrken, att man inte hela tiden måste hålla sig till samma inriktning eller ens yrke. Vår förståelse och respekt för varandra hade troligen ökad, lönen hade nog varit mer jämn (har fortfarande inte smält Telias fd VD:s avgångssumma! BLÄH!). Som det är nu sitter man på positioner som blir till kretsar av personligheter/makt som inte alltid är så smickrande. Det bildas en "elit" (oftast i storstadsregioner) som alldeles för många försöker sträva efter att ingå i, samt att man tittar ner på de som faktiskt föder fram samhället (även bokstavligt talat).

Ingen har råd med sådan livssyn, politik eller arbetsfördelning. I ett samhälle hjälps man åt, roterar och respekterar arbetsbördan - vare sig man är bi eller människa.

Word!

Österlen

Vår semester-road-trip gick till Skåne i år. En av oss (skribenten här) hade vaskat fram några guldkorn och planerade besök utifrån våra intressen. Det blev alltså mycket växter, bin och god mat varvat med naturupplevelser. 

Första stoppet var för binas skull på välsorterade Joels Svenssons vaxfabrik. Vi hade turen att få strosa runt i butiken helt ensamma under personalens lunchrast - tack! Det var vårt första besök där (dock inte sista) och vi inhandlade diverse tillbehör till vår nya biodling. 

Vi for till en luktärtsfestival för alla sinnen i Rugerup (se förra inlägget) och styrde sedan vidare mot Kåseberga -  där vi spenderade en blåsig, magisk kväll vid Ales stenar. Därefter till Sandhammaren -kan det bli vackrare? Vi hade planer att tälta och lyckades engagera flertalet boende på ett vandrarhem innan vi hittade en gräsplätt. Möten med människor är också fina semesterminnen!

Dag två inleddes med slumpartat besök på charmiga http://almaartur.se/, en butik som säljer indisk inredning och kläder, belägen i en vacker lada. Överskottet går till en skola för flickor i Indien. Hade velat köpa mer än som rymdes i den fullpackade bilen (och hemmet), men det fick bli något litet. Vi föll båda för en antik lunch box med fina detaljer, den forna ägarens initialer finns inristade i mässingsytan. Nu pryder den köksbänken i väntan på speciella utflykter.

Himlabackens Chili (se förra inlägget) fick besök av oss. En fröjd att se alla fina chilifrukter, innan vi for vidare. Simrishamn blev det sedan hela eftermiddagen. Det var nämligen lite siesta på Apotekarns när vi kom, men de smarriga pizzorna var helt klart värda att vänta ett par timmar på!  http://www.apotekarns.com/apotekarns-tradgard/ Deras picklade zucchini inspirerade oss att göra egna inläggningar (se recept på Instagram) när vi kom hem.

Andra natten spenderades vid en sjö - ja, det finns faktiskt några få i Österlen. Frukosten och morgondoppet blev vid och i spegelblankt vatten. 

Sista dagen avslutades med Kiviks musteri - som nu även visar upp betydelsen av bin som pollinatörer, bra där! Ett snabbt besök på Kiviks marknad blev det innan vi strosade fritt i Bröstorps södra backar.

Vi var oerhört nöjda med vår lilla tur, främst att vi hittade bra tältplatser i det fria, men även att det blev några fler nya upptäckter längs vägen. Det kryllar ju av sådana i Österlen...har redan noterat några på "att-uppleva-listan" inför nästa gång.

Vilka er era tips?

Nörderi...

Gillar verkligen sociala medier som exempelvis Instagram. Där har vi hittat många trevliga konton att följa i år. Människor som inspirerar och har intressen liknande våra. Ni vet, de som ibland skulle gå under beteckningen "nördar" inom något område. Vi gillar sådant.
Tyvärr skildras "nörden" alldeles för ofta som en enstöring, udda och utsatt av andra (särskilt i populärkultur, som våra barn/ungdomar ofta möter normer). Varför ges denna bild av specialkunskap? Borde man inte hylla andra människors specialintressen, även om de inte har samma intressen som dig själv? 

Människor som fördjupar sig i sina specialområden, delar gärna med sig av sin kunskap för de som vill. Som när vi tog en road-trip söderut (mot Österlen...mer om det i nästa inlägg) under semestern. Stannade till hos Cecilia Wingård och hennes fina luktärtsfestival. 
http://www.ceciliawingard.se/luktartsfestival-i-juli/
Utan forna nördar hade inte alla underbart doftande luktärtssorter funnits. Vi köpte såklart med oss några fröer hem.

Ett annat ställe vi besökte var Himlabackens Chili, där ännu en dam, Kerstin med stor kärlek för sin hobby, visade oss alla vackra chilisorter.
 https://sv-se.facebook.com/himlabackenschili Väl värt ett besök.

Man kan inte annat än beundra de som passionerat lägger tid och energi på sina specialintressen. Där gror mycket fin kunskap och tillsammans med andra kan man utveckla än mer kunskap. Det borde vi hylla...varje dag!

Så nästa gång du möter en "nörd", beundra istället för håna.

Nördarnas dag