2016

Det går så fort, åren. 2016 kan summeras med upptäckter och ovisshet - som får balanseras med positiv inställning. "Det löser sig, det kommer gå bra" och så jobbar man på det helt enkelt.

Året inleddes på Bali och gav ytterligare perspektiv på hur vi är beroende av naturen och varandra. Vi är tvungna att hjälpas åt och skapa den bästa balansen i allt från förpackningar till ekonomiska tillgångar. Lycka är något enkelt och i strävan dit, bör många här i väst frigöra sig från materiella behov och skapa inre själslig rikedom istället. 

Vi har öppnat en del obekanta dörrar under året - husvisningar, där budgivningen är över på ett par dagar och priset rusat i väg med miljonbelopp! Det är kaos på bostadsmarknaden och förlorarna är fler än vinnarna. En bostadsbyggarkväll satt vi på också och kände att det är ett projekt som är krävande, stort och kan bli möjlighet när arbetslivet blir mer stabilt. När man arbetar inom utbildning som finansieras av kommuner, är det en ständig "kamp" om att få en dräglig arbetsmiljö och utbildningssituation för blivande vuxna samhällsmedborgare. Det ska nämligen skötas med minimal budget. Varje år är det pedagoger och elever som lämnar skolvärlden, för att aldrig återvända - för ingen har lyssnat på dem och gjort något av värde.

Odling- jösses, vad vi har fixat med grönsaker! Potatis har vi fortfarande kvar, inläggningar, sylt och picklade nyttigheter. Vi var på vippen att köpa ett kylskåp extra för att kunna hantera allt. Nästa år blir det nog nödvändigt, eftersom vi då kör med dubbla odlingsarealen. 

Det är så jäkla kul och värt det. Vi äter det bästa, som bara en promenad bort kan hamna färskt på matbordet. Vilket toppenår!

Bin - inte visste vi vad vi gav oss in på när vi satt där i mars på första kurstillfället. Stegvis har vi lärt oss mer och mer och nu har vi ett gäng damer i kupan. Med vördnad och omtanke har vi skaffat husdjur, som är så häpnadsväckande att vi aldrig får nog. Nästa år utökar vi och skördar honung. 

Sverige är så vacker att man skulle göra en roadtrip som aldrig tog slut. Vi har upptäckt några nya pärlor i Österlen och människor som ger sig hän för sina intressen (Indiska möbler, chili, luktärtor). Vi hann inte besöka Mandelmanns tyvärr - men vi kan se dem på tv4 med start 12 januari. 

Musik har vi fått se live, så ofta att vi kan turen från Ullevi utantill. Triss i Springsteen coh en Håkan på det. Ligger och läser Bruce egna bok "born to run", som verkligen summerar att åren går och vi utvecklas. 

Så vi tackar året som gett oss massor, går stärkta fram till dörren för 2017 och hoppas på att stå rakryggade när det viner runt öronen,skörda mer och forma jorden till den bästa - tillsammans.

/Peace

Juletid

Så här när julen närmar sig, hopas jag du tar dig tid för viktiga saker. Inte det där hetsiga jagandet efter presenter eller julmat utan ge varandra det som är allra viktigast, nämligen tid och närvaro med varandra.

Stäng av allt teknik, placera mobiler och plattor i hallen (eller hemma om ni ska bort).
Lyssna på fin musik och gör något tillsammans. Varför inte hjälpas åt med julmat, läsa för varandra och pyssla. Köp presenter som man behöver göra klart tillsammans. Finns gott om pyssel, spel och korsord att ägna sig åt. 
Sitt tätt, mys och finns i varandras närhet - kläm ihop er i mindre rum och var generös med filtar, kuddar och levande ljus. Lyssna till varandra, utan att avbryta (lätt att tro man gör det, men ge varandra den tiden) och berätta historier och minnen.

I kväll blir det julbak med vänner. På vägen dit rullar jag med tåget, stickning i mina händer. Kan meddela att den tovade ullstickningen blev toppen och har nu klipps till sulor och fått fin handsydd kant i rött ull/lingarn. 

Rackarns, min favoritbutik för garn i Göteborg ska lägga ner så det blir till att åka dit och köpa ett lager med garner. Tips på bra butiker i Halland/Göteborg med naturgarner mottages gärna!

Så kom ihåg, ge varandra av varandra.
/kärlek

Nybörjare i fjälsternas värld

Att göra eget julgodis är en företeelse i början av december sedan säkert 6-7 år tillbaka. Tillsammans med vänner diverse kolor kokats, choklad smälts, wienerkulor rullats och pepparkakor kavlats, för att sedan delas upp. Lite av varje, mums!

Eftersom mat med bra innehåll ligger varmt om hjärtat, ville vi testa att göra korv i år - från utvalda råvaror. Efter lite sökningar på internet, planerade vi för en chilikorv och en prinskorv. Nya saker att lära sig som vad fjälster är och hur man monterar ihop en gammal hushållsassistent. 

Fläskkött och nötkött valdes ut och skars ner i mindre bitar och lades i plastpåsar direkt. Torkade kryddor som rosmarin, timjan, chili, senapskorn mortlades lite lätt, salt och peppar stöddes över och masserades in innan vi lade köttet i frysen en stund.
Fjälster av svin (lite för stort för vad vi hade tänkt, får är smalast - så det tar vi nästa gång) blötlades och sköljdes rent invändigt. Lite pilligt, men kul att se hur det verkligen korvade sig. Vi testade en sprits och det fungerade bra.

Vi malde köttet ihop med lite späck, varvade de olika kryddade köttbitarna för att få en jämn blandning från början. Kryddorna var ju redan tillsatta också för att slippa röra i färsen i onödan. Snabbt in i kylen för att hålla färsen fri från tillväxten av bakterier som rumstemperatur kan stimulera.

Vi läste varningar om att stoppa korven för hårt, då den kunde spricka vid tillagning. Så vi matade på lite lagom och drog fram korven innan den blev för stoppad. Nu efteråt hade vi kunnat fylla på mer, för det underlättar i att behålla formen på korvarna. Sedan snurrade vi för att avgränsa till korvlängder och knöt med kokat bomulls/linsnöre.

Vi provade några av korvarna genom att steka dem (resten hamnade i frysen till jul) och picka dem med tandpetare för att inte skinnet skulle spricka. För att vara första gången blev vi väldigt nöjda med smaken. Däremot får formen förbättras till nästa gång, för det här hantverket kräver lite övning.

hur man knyter korv

...cry later

"Buy now, or cry later"

Passerade ett skyltfönster som jag passerar varje arbetsdag . Det var nyskyltat inför jul. Endast en produkt i fönstret, resten var dekoration och en stor upplyst skärm med texten ovan. En butik som säljer lite dyrare märken och är populär, men det enda jag fastnade för var texten. Vad säger den?

Black Friday höll på att avrundas när jag passerade genom Göteborg i fredags. Mängder av erbjudanden och tusentals människor trängdes och skulle "fynda". Lönen hade dessutom kommit för de flesta, så passande! Vilken grej! Så billigt, så bra!
Really? 
Svenskar konsumerar som aldrig för och det är ohållbart. Över fyra jordklot behövs för att mätta alla invånare i Sveriges konsumtionsbehov. Jag repeterar...OHÅLLBART!
http://www.di.se/nyheter/svenskarna-forbrukar-42-jordklot/ 
Men den här informationen verkar snarare rinna av de flesta, som vatten på en gås. Hur dumma i huvudet är vi? Vi påverkas och följer med strömmen - den är mänskligt, men medvetna bör vi vara och agera därefter! 

Låt oss gå bland mängder av butiker - utan att vara på jakt efter något alls. Titta på utbudet -mängden varor, deras syfte och variation. Materialet och priset. Vad ser du? 
Behövs allt det här? Behöver jag något av det här? Hur länge kan det hålla? Hur ska man ta hand om produkten? Vad gör man med den när den är förbrukad?
I butik kan du avgöra lite mer än vad du kan göra vid nätshopping. Men ingen fara, du kan ju skicka tillbaka varan kostnadsfritt eller sälja vidare om det inte är vad du förväntar dig? Men transporterna bakom den servicen? Embalaget? 

Nej, vi vill inte "cry later" - inte för att vi inte skaffade det vi trodde behöva. Utan snarare för att vi inte tänkte till och blev medvetna om våra verkliga behov, i det långa loppet och det stora hela. 
Serie: Bill Watterson

65 miljarder svenska kronor under ett år läggs på reklam och marknadsföring - bara så ni vet. /källa konsumentverket

Det kliar i fingrarna...

Det finns alltid lite kreativitet i fingrarna. När julen närmar sig kan man få extra utlopp för den energi som finns där - skapa hållbart!

Vi börjar utomhus, med kransar och krukor som fylls med naturmaterial. Hur snyggt är inte några grankvistar och vit fönsterlav ihop? Vill man plocka själv så är det viktigt att endast hämta levande material på en mark som du fått tillåtelse av markägaren. Allt som fallit ner på marken kan man dock plocka som exempelvis döda kvistar och kottar (om det inte är naturreservat förstås). 

Den tid som man är inomhus, vad kan man göra här: 
Våga ha lite olika kulörer på stearinljus (bäst för miljön) i adventsljusstaken och dekorera med förra årets fönsterlav. Bara spraya den med vatten så blir den som ny! 
vitmossa?
Testa att ta bort jorden på hyacinterna och fyll på med pimpsten (finns på exempelvis Ikea) som kan användas om och om igen. Ovanpå kan man lägga dekorationssten och några blad från vintergrön järnek.
För att slippa aluminium runt och paraffini värmeljusen, finns fina refill-varianter på exempelvis Clas Ohlson. Fungerar riktigt bra och brinner länge.
stearin eller paraffin?

Klart för en mysig första advent.
(bild från Blomsterlandet)

Tips i köket

Mat är en njutning och blir allt roligare med åren. Kunskaperna om smaker i kombination med erfarenheter blir liksom en bra grund att stå på. Att inte låta någonting gå till spillo känns väldigt bra och hållbart. Förstår inte de som fyller kylen med varor ena veckan och slänger bort hälften veckan efter - för att det har blivit "gammalt". Vilket slöseri!

Många matvaror har ju bra hållbarhet och hållbarheten blir ännu bättre när man odlat det själv. Ta till exempel tomater, mer smakrika och kan ligga framme i månader om de kommer från egna odlingar. De är inte "stressade" i sin växtprocess eller behandlade med diverse medel för att klara transporter.
Det är bättre att kolla vad som finns hemma och göra slut på det först. Det är roligt att söka upp recept på internet utifrån det man behöver göra av med. Ibland behöver man dessutom tömma allt, passa på att frosta av och städa ur kyl och frys. Sedan kan man fylla med färsk mat igen.
Soppor, pajer och pizza är toppen, som med fördel går att ha i nästan vad som helst. Dessutom smidigt att frysa in. Eller varför inte satsa på mer hållbara råvaror. Rotfrukter är inte så trist och många "nödvändiga" ingredienser att ersätta med annat. Till exempel färsk gurka - varför ha detta mitt i vintern?
in America

Några favoriter är: 
-Squash (mer användbar än gurka), håller i rumstemperatur och går att steka, göra inläggningar, fylla och gratinera och baka med - toppen! Kan även tärnas och förvaras i frysen
- Romansallat och spenat,förvara svalt i påse och med minimal fukt så håller den sig krispig och god. Klipp ner till mackor och maträtter. Enkelt att odla under fiberduk.
-Morot, fantastisk hållbar och underbar att mjölksyra, riva i färsrätter eller baka med
-Lök, håller utmärkt om man odlat den själv, kan läggas in, frysas hackad och förhöjer smaken (särskilt vitlök)
-Chili, torka eller gör sås, oljor. Finns många olika sorter och Criolla de cocina är en användbar snäll favorit.


Det är bra om man drar ner på kött eller äter "mindre djur" som fisk eller kyckling. Självklart ekologiskt och gärna från något lokalt med småskalig djurhållning. Ägg är utmärkt källa till mycket av de näringsämnen som behövs och hållbart länge. Vi gör av med massor av ägg, som frukost och till bakning, matlagning. Stadshönor kanske?

hållbart

Anor

Det är så härligt att intresset för gamla tider syns allt mer.  
Loppis och secondhand är naturligt numera och många intresserar sig även för de gamla husen de en gång kan ha stått i. 
Ni har väl hängt med i SVTs "Det sitter i väggarna". Ett underbart program! Gillar verkligen hur de varvar byggnadsvård med historia. Där kommer hantverket verkligen in, känslan för material kombinerat med att de som levt och byggt bygderna levandegörs med fin respekt.
tapeter med anor
gamla kakelugnar

Men även växter med anor vurmas det för lite extra nu. Har köpt några fröer märkta med "kulturarv" från Impecta. Det finns goda möjligheter att få liv i de gamla och beprövade sorterna. Samtidigt är det ju kul att veta mer om växten, att den odlades här redan på exempelvis 1800-talet. 
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/sparar-vaxtgener

Vi planerar redan för anrika luktärtor, bindsallat, höstmorot, jordmandel, blå kålrabbi, svarta körsbärstomater och skruvhalspumpa på odlingslotterna. Drömmen är att plantera ett par mirabeller (gul plommonsort) på egen tomt. De fanns gott om dessa goda och små plommon i barndomstrakterna. Tyvärr har nuvarande gårdsägare tagit bort alla träd som så fint växte vid bäcken och planat ut marken. Jag anar att de var en fin gammal sort som jag hoppas finna någon annan stans.
Bild från:
husetbakomlindarna.blogspot.se/2013/08/mirabelle.html

Attityd

För snart ett år sedan kom boken "Jordad - ett enklare liv i kollapsens skugga" av David Jonstad. Den dök upp lite i diverse medier, innan nyfikenheten här slog till och stegen togs mot biblioteket. Den var utlånad, reserverad och "försvunnen" ett tag, men till slut kunde jag få ett lån. 

Har nu läst den på väg till jobbet och under andra lämpliga stunder. Titeln lockar och skapar uppmärksamhet (hans tidigare bok heter just "Kollaps"). Innehållet varvar journalistisk research om samhällens kollaps med författarens egna tankar om ett konsumerande samhälle som är i ett skifte mot att hitta andra lösningar.
Helt i linje med de tankar som finns här på bloggen. 

Boken "Jordad" reder ut myter, fördomar och ger historisk förståelse för samhällen i förändring. Framförallt påminns man om hur det hänger ihop. Hur vi hamnat i ett system där vi konsumerar för fullt, sätter oss i skuld och tappar känsla för relationer, hållbarhet och generositet, vänlighet, behov av vila och individualismens ego tar över på andras bekostnad,
som här...

Det är svårt att se denna ekologiska helhet och få inblick i sambanden -  hur vi påverkar hela livsmiljön, inklusive sig själv, när man inte tar sig an ursprunget. När man till exempel låter några få producenter långt bort odla stora areal av monokulturer, påverkar det negativt på många sätt. Transporter ökar, jorden utarmas och kräver mer konstgödning, besprutning, bevattning och mångfalden i naturen försvinner. Sjukdomar ökar och hälsan försämras. Samt att energi i form av olja pumpas upp, förbränningen ökar och koldioxiden lagras i atmosfären, temperaturer stiger. Helt enkelt ohållbart.

När man ser på sin omgivning förfasas man över att så många inte inser detta eller är beredda att förändra. Det är först när katastrofer slår till som vi tvingas värdera allt annorlunda. 
Men tills dess låt oss börja med den lilla människan .

God morgon

God morgon,
igår morse tände jag det sedvanliga stearinljuset på köksbordet. Ett passande rött som ger en lugn stund att samla energi för dagen. Hade precis lyssnat en halvtimme på p1 (också en morgonrutin) och satt fundersam en stund...

Möttes på arbetet av massor av känslor hos ungdomarna och jag försökte att utmana deras tankar och se konstruktivt på saken. USA får ny president, vad vet vi om politiken bakom? Blandning av värderingar och åsikter, uttalanden och tankar om media fick komma fram en stund. I stora drag blev tankarna inriktade på "ta inget för givet och vad med och påverka...främst i det lilla livet man har". 

Hur vi väljer att påverka ser så olika ut. Vi kan ha samma syfte men olika uttryck. Några drar skämt, andra ilsknar till, går ut och gör sin röst hörd och andra sitter och svär hemma. Det är upp till var och en att göra det man kan, delta på något sätt och arbeta för hållbarhet. Något annat som baseras på att stilla egot är mer olyckligt.

Det borde bara finnas ett "vi". Inga motståndare att slåss mot, inga fiender att besegra. Goda ledare är en av alla andra och värderar allt liv lika högt. Kan se till den stora helheten, förstå lidande, bidra med omtanke och positiv energi. Nödvändigt är att lägga kraften på bra handlingar och uttalanden, inget annat.
Så rannsaka dig själv och din omgivning - är det god energi?


Ge en jädra massa kärlek, omtanke med tillhörande gränser!
Bild från vuxnabarn.nu

us, we and them


"Trump is nothing other than a mirror for the world to look into, a call to awaken before it’s too late. It is silly to blame the mirror for what you see in it. Trump is not the enemy; he is merely the symptom of a culture worshipping power, violence and greed. If you are afraid of Trump, what you are actually afraid of is this culture. Stopping fascism isn’t achieved through ideological battles; it is rather a matter of building a new and humane culture. This is nothing short of a global revolution. A revolution from bottom up, on all levels of society." 
Här kan du läsa hela artikeln .

Fotarbete

"These shoes are made for walkin´..."
Nu är det en tid där vädret är kyligt och blött, en prövning för våra kläder och framförallt våra skor. Rejäla skor är verkligen värt att investera i, så klart i naturmaterial, som gärna ha fått framställas på skonsamt sätt för miljön. Det finns några bra märken där ute, med skor som håller länge. De kostar ju mer, men är värt det i längden.
kavat duckfeet DrMartens 

Det är en förutsättning för långlivade kängor att vårda skorna rätt. Undvik de där "syntet sprejerna" eller andra "silikoncremer" som sälj i skokedjornas butiker. Har du riktigt läder så funkar det inte så effektivt. Kolla istället det här tipsen, skovård. 

Extra bra är det ju om skorna även har skinn på insidan (hållbart och andas bra) samt sulor som ger bra grepp när snö och halka kommer. Ett annat tips när det gäller kängor, köp lite för stora i främre delen av skon. Luften som blir där inne isolerar och vid riktigt kallt väder får man plats med de där stickade ullsockarna också. Höner och eir

När vi ändå är igång får vi drömma lite om kläder i gammal stil som hos lanefortyfive . De släpper en ny kollektion i veckan, med inspiration från två svenskar Anton och Olivia. En flirt med tidigt 1900-tal, tänk "lilla huset på prärien" med hängslen och tjocka, slitstarka tyger av naturmaterial.

Nu ska jag fetta in de nya kängorna, winter here we come!
Mumford and sons

Blogg med innehåll

Tror nog det finns riktigt bra bloggar och sidor där ute, med klokt innehåll.  Men rätt mycket av det jag ser håller hårt vid ytan. Man visar upp sina senaste fynd, härliga semestrar eller imponerade prestationer. Ju mer des då bättre. Det stimulerar snarare vårt "ha-och-förbättra-begär" än "må-bra-med-det-man-har"känsla. Vad leder det till?

En hel del förskönas och då menar jag inte retuschering och bildbearbetning utan mer det där med att man framställer sitt liv och det man har runt omkring (relationer, saker , barn, vänner, upplevelser) som något som är så härligt och fantastiskt. För vem vill vara misslyckad? megamyyyys

Skulle man visa upp "äkta vara" möts det ofta med massor av vidriga kommentarer eller inga alls. Vi gillar det "bra" och avskyr det "dåliga", logiskt. Om man inte får se det där eländet, hur ska man då vilja ta tag i det och stå ut med det?

Är det inte lite förnekelse bakom det hela? Det gäller så mycket. Våra val, förväntningar och hanteringar av livet blir väl mer hanterbart om vi vet vad som kan vänta? Det blir mer realistiskt och man känner inte sig som mindre lyckad eller har sämre levnadsstandard utan mer som en människa. En helt vanlig fantastisk människa! Det duger gott!

Roa eller oroa?

Funderar ibland på vad vi skapar för underhållning och vad det kan vara ett tecken på?
Finns det inte tillräckligt runt om på den här planeten som ger action, spänning eller romantik? Eller vill folk helt enkelt fly undan med att stirra på tokiga kattklipp eller snubblande folk på youtube?

Tittade just klart på Leonardo diCaprios dokumentär "Before the Flood". Den innehåller gott om bevis på att plocka upp fossila källor och påverka koldioxidnivåerna inte är någon vidare god idé. Inte heller hur vi konsumerar, transportera allt och producerar mat. Fast allt det där vet vi ju redan. Frågan är vilka som är beredda på att skapa förändringen - för egen del och driva hållbara lösningar? Vilka är beredda att förmedla den kunskapen vidare till nästa generationer?  

Vi kan inte bara låtsas att vi gör "bra saker", döva våra samveten med den där nyköpta ekologiska nötfärsen eller klicka hem senaste miljövänliga produkterna på nätet. Det krävs mer. Hur tänker vi, vad baserar vi våra val på och hur mycket bryr vi oss...egentligen? Hur ser vi på produktion, tillväxt, hållbarhet och samspelet här på planeten?

Bena upp vad som är viktigast i ditt liv och vad du faktiskt kan tänka dig dra ner på, eller till och med vara utan. Ställ dig också frågan "varför?" - varför är materialet i kläderna viktigt för dig? Varför bryr du dig om bokhyllan är ny? Eller varför du aldrig beställer vegetarisk restaurangmat? Hittar du svaren, så hittar du också din inställning och förhoppningsvis nya möjligheter.

Själv tror jag vi har allt vi behöver på den här planeten, vi behöver dock lära oss värna och vårda det. Likväl som oss själva. 
Säg det här "Jag är tillräcklig och jag har det jag behöver". 
Ge plats åt andra, plantera växter och träd. Umgås, baka och skaffa goda relationer. Hjälps åt, säg tack och le. Öppna dörrar, ta det lugnt, laga kläder. Ge bort. Kramas och lyssna. Drick vatten, klappa ett djur. Andas och känn.
Bry dig om. 
Livet.

UN speach 2016

Vindar blåser

Patrick Swayze
Här på västkusten kan vinden friska i riktigt ordentligt. Försök hålla den fina hatten på då.
På något sätt kan motvinden få en att vilja kliva inomhus och aldrig mer gå ut, men det gör vi ju inte.

I "motvindsmiljöer" får vi förhålla oss annorlunda, till det faktum att det inte går så lätt där ute. Kanske befinner du dig på en arbetsplats, förening eller i ett sällskap med mycket motvind? Hur påverkar det dig? 

Människor som varit på sådana ställe länge, kan hantera det genom att bli bittra och buttra, ha skygglapparna på eller förnekar omedvetet i syftet att rädda sig från situtationen. För rädda sig vill man. Tittar man riktigt noga på andras och framför allt sin egna hantering av motvinden kan man se hur man formas. Ta till exempel företag eller skolor som ständigt arbetar för förbättring och utveckling med att peka på vad som inte är bra. Är det verkligen nödvändigt hela tiden? 
Vad skulle hända om vi synliggör de stunder där vi känner medvind och kan vi få vinden att vända? För visst är det härligt att känna att det finns lite extra skjuts som man inte skapat tillsammans. Kan vi stärka varandra, börja med det som är bra och sprida energi utifrån det? Det ska väl inte vara så svårt och framföra allt är det roligare att prata om det som går bra. Eller hur?

Samtidigt gäller det att vara öppen för att man tycker olika kring vad som är bra medvind eller inte. Det ingår också att stötta de som har motvind. För hur långt kommer man med;
"- jaha, så du har det kämpigt nu, synd, men motvind ingår här serru!"
Lyssna och tänk istället ut något konstruktivt i stil med;
"-vad trist, har du testat det här?"

Skulle motvinden hålla i så länge att man faktiskt tappar det positiva, eller trots tappra försök är det några som påverkar så det ständigt blåser motvind. Ja då kanske det är dags att byta miljö. Tacka för den tiden..för trots allt, är det ju motvinden som håller håret borta från ögonen.
Wind beneath my wings

Vindar blåser

Patrick Swayze
Här på västkusten kan vinden friska i riktigt ordentligt. Försök hålla den fina hatten på då.
På något sätt kan motvinden få en att vilja kliva inomhus och aldrig mer gå ut, men det gör vi ju inte.

I "motvindsmiljöer" får vi förhålla oss annorlunda, till det faktum att det inte går så lätt där ute. Kanske befinner du dig på en arbetsplats, förening eller i ett sällskap med mycket motvind? Hur påverkar det dig? 

Människor som varit på sådana ställe länge, kan hantera det genom att bli bittra och buttra, ha skygglapparna på eller förnekar omedvetet i syftet att rädda sig från situtationen. För rädda sig vill man. Tittar man riktigt noga på andras och framför allt sin egna hantering av motvinden kan man se hur man formas. Ta till exempel företag eller skolor som ständigt arbetar för förbättring och utveckling med att peka på vad som inte är bra. Är det verkligen nödvändigt hela tiden? 
Vad skulle hända om vi synliggör de stunder där vi känner medvind och kan vi få vinden att vända? För visst är det härligt att känna att det finns lite extra skjuts som man inte skapat tillsammans. Kan vi stärka varandra, börja med det som är bra och sprida energi utifrån det? Det ska väl inte vara så svårt och framföra allt är det roligare att prata om det som går bra. Eller hur?

Samtidigt gäller det att vara öppen för att man tycker olika kring vad som är bra medvind eller inte. Det ingår också att stötta de som har motvind. För hur långt kommer man med;
"- jaha, så du har det kämpigt nu, synd, men motvind ingår här serru!"
Lyssna och tänk istället ut något konstruktivt i stil med;
"-vad trist, har du testat det här?"

Skulle motvinden hålla i så länge att man faktiskt tappar det positiva, eller trots tappra försök är det några som påverkar så det ständigt blåser motvind. Ja då kanske det är dags att byta miljö. Tacka för den tiden..för trots allt, är det ju motvinden som håller håret borta från ögonen.
Wind beneath my wings

Överförd kunskap

Hörde någonstans "när en människa dör, dör också ett helt bibliotek". Ja, lite så för de äldre sitter på så mycket klokhet och erfarenhet som kan gå förlorad om ingen finns där och tar del av den kunskapsbanken. 

Som Kerstin, en av våra äldsta odlingsgrannar. Hon kommer gärna och pratar med mig och nu senast delade hon med sig av goda råd och gav oss en höstanemon. Jag stod där i duggregnet och blev allt blötare men jobbade på ändå. Då kom hon, en riktigt positiv och pratglad dam som man gärna lyssnar på. Hon uppskattar att vara på odlingslotten även om det är sämre väder. Hon berättade hur de hade hjälpts åt i helgen på området, fått skita ner sig ordentligt - därefter ätit god ärtsoppa tillsammans. Underbart! 
En ny odlare på området som vi ser varje dag, även fast solen är på väg ner, har vi pratat med i kväll. Han är ambitiös och ser på odlandet lite som vi - man testar och ser vad som fungerar. Många tips och idéer kommer vi dela över staketen framöver.

Idag fick vi tillfället att lyssna på Sara Bäckmo - Skillnadens Trädgård. Hon kör också på att testa och dra lärdom genom att förlänga odlingssäsongen och bli självförsörjande på grönsaker. Hon berättade bland annat hur de förvara all lök, i korgar i vardagsrummet och till och med under soffan! Fick igenkänning där, för vi har bokshihinkarna, kylboxen med potatis i på köksgolvet och bikupor, honungsramar i vardagsrummet. Vi bor ju i lägenheter i två städer och får hitta lösningar som fungerar ändå. Precis som Sara som hanterar fyra barn och stort hus upptill odlandet. 



Sara nämnde också att det är något visst med att se sin köksträdgård och passera maten på väg till arbete och skola. Det är exakt det som är så viktigt! Det vi ser och arbetar fram ger en speciell relation - man bryr sig vad man äter, hur naturen mår och får större förståelse för hur allt hänger ihop.

Det är ju den kunskapen vi vill åt och föra vidare...generation efter generation. Helt ovärderlig kunskap och en förutsättning för allt liv i samklang med naturen. Det är ju "vi" som är en del av den.

Begränsad kreativitet

Det finns en rad regelverk som man ibland verkligen undrar över- kan de inte kan skaffa annan sysselsättning än strama upp människors kreativitet? Vad tusan ska man med alla dessa paragrafer till? 

Nu senast så kan man inte tillverka helt vanliga hudvårdsprodukter som bivaxsalva och sälja eller ge bort. Det klassas nämligen som "läkemedel" och kostnaderna för att få dem "lagliga" är absurda. Man kan tycka det är trams och leva vidare utan att göra något, eller så gör man sin röst hörd och går samman!
http://www.skrivunder.com/smaskalig_produktion_av_bivaxsalva

Vi odlar helt fritt och det ger en enorm frihet. Ingen som kommer och mäter hur tätt vi sått morötterna eller hur många zucchini vi skördar, eller att vi glömmer kupa potatisen ibland. Tack och lov! Vi testar och prövar det som folk kan se som omöjligt, och vi drar lärdom av det. Vi vågar köra efter egna tankar och vi vill väl. Men det finns mängder av människor som varje dag krampaktigt håller fast vi regler och lagar utan något som helst undantag. "Nej, det där får man inte, kan man inte göra!" Sådant gör en förbannad och det är inga universella lagar alls - kom ihåg det!
Så ta tag i de där frågorna som verkligen begränsar människor, som gör stumma (och dumma), fega och passiva. 
http://www.landetsfria.se/artikel/117524

Färg

En del rör till det med begreppen färg och kulör. Färg är den massa man målar med, medan den ser ut att ha en viss kulör. Jämför med engelska orden colour (kulör) och paint (färg). Systemet NSC för att blanda till olika kulörer är faktiskt en svensk modell och fungerar så här:

"Varje tänkbar ytfärg kan beskrivas med hjälp av NCS. NCS-koden, t.ex. 2335-Y28R har två delar. Först anges nyansen, alltså den relativa likheten till elementarfärgerna svart och vitt samt till en maximalt kulört färg som saknar likhet med svart och vitt. Nyansen kan också visas som en punkt i NCS färgtriangel. De två första siffrorna (23) anger svartheten och de följande två (35) anger kulörtheten. Eftersom svarthet + vithet + kulörthet =100% kan man enkelt härleda vitheten till i detta fall 42.

Kodens andra del anger kulörton, alltså den relativa likheten till två av de fyra kulörta elementarfärgerna. Y28R betyder gul med 28% rödhet. Kulörtonen kan visas som en punkt i NCS färgcirkel." /Wikipedia

Det finns mycket man kan variera med valet av färg - matt, halvblank yta, täckbarhet och så vidare. Men någonting som också bör räknas in är hur den känns att måla med, hur hållbar den är och påverkan på miljön.

Med tanke på mitt intresset för naturmaterial, verkar linoljefärg väldigt användbar.
Jag har sett resultaten både på interiör och husfasader och tycker det är på tiden jag testar själv. Ska jag ge mig på att blanda egen med pigment? Det vill jag ju testa, känslan av hantverk vill jag åt och förståelse för arbetet.

Eller ska jag testa kalkfärg?
Måla miljösmart

Må gott

När mår du som bäst?
Var befinner du dig? Vad gör du? Hur känner du dig? Varför?
Ibland behöver man stanna till och hitta det som gör gott i kropp och själ, så det gjorde vi... 

I helgen tog vi turer till favoritplatser och favoritbutiker i Göteborg. 
Lördagens cykeltur gick till "Garnfabriken", med massor av härliga garner i naturmaterial. Blev köpt en mix av lammull och lin som är underbart att sticka med. Just stickning är så mysigt, rogivande och när det blir fina resultat känns bara härligt. Det är kreativt och ger nya utmaningar hela tiden. 
I grannbutiken "Färg och Förändring" handlar man ekologiska hud och hårprodukter som din kropp tackar dig för. Om folk bara visste vad produkterna, som de stora hudvårdsmärkena säljer, innehåller för något hade ingen köpt de. 
värst i hudvårdsdjungeln
Det blev en len morotsolja och en ansiktscréme med c-vitamin.

En stund i botaniska trädgården som avkoppling där vi såg fler bönsorter att testa nästa säsong. Bönor är tacksamma att odla och god proteinkälla, så bra när man vill utöka kosten med mer vegetariska alternativ. Boktips
I deras butik köpte vi en burk (formad som ett stort ekollon) i gjutjärn, blir bra plats för våra korianderfrön.


I söndags tog vi en tur vid Gunnebo slott som verkligen har en trivsam miljö, särskilt intressant för oss är den fina köksträdgården. Vi föll för stenkyndelns dragningskraft på bin och rikligt blommande hjärtaster. Butiken hade satsat på stickningskit, trevligt initiativ även lokal honung och andra hantverksprodukter på trädgårdstemat. Fikade gjorde vi av deras hembakade smarrigheter. Såg att de ordnar kurser i kransbinderi och surdegsbakning nu i höst - man kanske skulle testa.

Råkade se att det var halva priset på alla perenner, träd och buskar på Kålltorpsgardencenter - en favoritbutik. Inte för att vi har trädgård, men någon plats på odlingslotten kan vi allt hitta. När vårt tänkta drömhus blir vårt, får vi se om de får följa med. Vi riktade in oss på växter som bin gillar och det var bra utbud. Stäppsalvia, anisört, kransveronika med mera (samtliga växter nämns på vårt instagram).

Så ja, vi gillar trädgård, mat, hantverk och vara ute i naturen - allt det brukar vi få in en god helg som denna. Dream on!

Tack och varsågod

Odlingsåret börjar mattas av. Många nya växter har prövats, och med det mängder av nya recept.

Syrade morötter är verkligen en höjdare och nyttigt. Fräsch mat för magen och alla näringsämnen sparas. Testa!

I veckan blev det plockning av havtorn och lite sylt av det. En underbar smak och fylld med c-vitamin och till och med fettsyror. Precis vad vi behöver.

Äter man det naturen har att erbjuda och tar hand om det väl är det bara en vinst för våra kroppar. Känns dessutom helt fantastiskt att det är så generöst i naturen och kryllar av mat överallt. Drömmer om att gå någon utbildning i traditionella kulturväxter som kan nyttjas i mat och dryck. Tipsa gärna.

Men det finns också växter som jorden behöver. Vi talar om gröngödslande växter och till nästa år prövar vi några till. Det blir tagetes "ground control", bovete och en sommarblomsblandning (från impecta). Även luktärtor är bra att låta stå kvar för att sedan på våren gräva ner i jorden. Vi samlar också på oss löv och blandar ner i jorden, särskilt på våren. Eklöv fungerade riktigt bra som ogräshämmande i kanterna av odlingarna så det kör vi nästa år igen. Vår kompakta lerjord har verkligen blivit luftigare och mer lättarbetad både för oss och växters rötter. Naturen kan det här och inget är omöjligt!

Forest Man

Schhh...

Nej det är är inget stavningsförsök till schampoo eller schakal. Utan ljudet man får när man försöker tysta någon. Ursprunget sägs vara att det är likt det brusande ljud som fostret hör utifrån, när det ligger i magen. Det är delvis därför ljudet av t.ex vågskvalp gör oss lugna, men även ganska effektivt för att tysta någon eller några.

Ljud är effektiv sätt att få uppmärksamhet eller störa. Grannen på odlingsområdet hade skaffat sig en liten apparat som ger ifrån sig små pipande ljud med jämna mellanrum, vilket ska hålla borta gnagare. Fungerar bra, för vi har då rakt inte sett några. Bara grodor som verkligen är ett tillskott, då de äter slemmiga småkryp. 

Det finns självklart ljud som skapar obehag även för oss människor. Grannar som håller igång sent på kvällar, gnisslande dörrar eller något så illa som bestick på tallrik! Att ha en behaglig ljudmiljö runtomkring minskar stress och ger harmoni. Tänk så mysigt man kan ha med "rätt" ljud som sprakande brasa, spinnande katt eller bruset från trädkronorna.

I natt riktade många hörselsinnen mot den amerikanska TV-debatten mellan presidentkandidaterna Clinton och Trump. Det är en retorisk kamp där stunder med de politiska sakfrågorna verkar komma allt mer i skuggan av hur man för sig snarare än vad man kan tänkas åstadkomma. Man får ha i tanken att mycket som diskuteras är komplexa frågor som sällan kan lösas med kortsiktiga medel. Man måste alltså lyssna lite till.
Det är ibland folk som tycker att vissa inte får säga sin åsikt. Som i fredagens "Skavlan", där Bruce Springsteen inte drog ett ackord eller sjöng en ton, han var där för att prata och det han sa, sa han så bra.
Skavlan möter Bruce

Så schhh...jag försöker höra VAD du säger.

De äldre

Helt plötsligt sitter de där och lyssnar i 50 minuter, när jag berättar om gamla målningar och statyer. Tonåringar som intresserar sig för konsthistoria och flikar in med sina andra historiska kunskaper. Mitt upplägg utgår från de liv man levde då och hur uttrycken blir därefter. Det blir intressantare så.

Själv tyckte jag historia var ganska trist under min skolgång, på tok för mycket kungar, årtal och krigsslag. Det kanske blir mer intressant om man börjar med något som känns mer nära, som hur det är att leva? Vad gjorde man, hur var det då och kanske finns det något spännande att upptäcka?

Som våra grannar på odlingslotten, ett par i 80-års åldern med Jugoslaviska rötter. De berättar glatt om sina liv och ju mer vi lär känna dem, ju personligare har de blivit. De är mysiga och vi ser några av våra sidor i dem. Senast idag sa mannen "ja, du är lite som en av våra döttrar." Det känns fint att liva upp varandras tillvaro och vem vet, det där inbjudan vi fick idag kanske blir av.

Det är med respekt man se det som varit innan sin tid och förstår att någon varit här innan oss, levt och lärt och lämnat stafettpinnen till nästa generation. Som får vårda sin plats på jorden så gott det går. 

För det är ju som när höstens löv faller, allra vackrast då.

Autumn Leaves

Okunskap?

"-Jag förstår inte."

Vad sätter den meningen igång hos dig? Blir det frustration, stress eller en lugn och spännande känsla? Eller något annat? 

Det finns ibland en syn på att man ska undvika att inte förstå, att alltid veta och ha kontroll. Då är man någon som vet och har lyckats. Skolan är en arena där "icke-vetandet" finns och bör finnas. Man ska inte förstå från början utan man ska skapa nya erfarenheter, kunskap och skapa fler frågor att utforska. Men lyckas skolan lära barn detta och är det sedan det som fungerar även utanför skolan?

Ibland bygger samhället bort möjligheterna till att man vet olika mycket, har olika frågor och olika sätt att ta reda på sina svar. Man har inte variation i de sätt man kan ta reda på sina lösningar. Allt från system där det krävs bank-id, telefonsvarare, självscanning och GPS. Det anses sparar pengar och resurser, jojo! Vem ska man fråga och hur...när man inte har någon där? Hur hanterar man det då?

Några kallar det psykisk ohälsa. Egentligen kanske det bottnar i något man inte förstår och man inte har någon att fråga. Sin egen ångest, sin arbetssituation, sina barns konflikter, sin skolgång eller sin syn på sig själv? 

Det blir allt fler ungdomar som mår så dåligt att de inte ens kommer till skolan, eller kan arbeta med de vanliga skolarbetet. Diagnoserna för ADHD, ADD, Aschbergers, bipolär och andra "avvikelser" blir fler och fler. Visst gör skolan allt de kan, men på bara några få sätt. Inget revolutionerande i att förhålla sig till dessa ungdomar, man vet inte eller vågar inte riskera att testa "fel" lösningar. Inte heller föräldrar vet hur de kan göra på andra sätt. Man måste pröva, ställa nya frågor och pröva igen.

Såg på nyheterna att väntetiden är lång för de som mår dåligt och de blir allt fler som gör det. Det kan ta över ett år att få tid för utredningar, psykologstöd och andra insatser.  Hur löser man sitt liv under tiden? Det är inte något som kan vänta "jaha, men då pausar jag med att må dåligt tills ni har tid att kolla vad jag har för bekymmer och hjälpa mig." 

Det är ingen svaghet att behöva hjälp, det är naturligt. Vissa behöver mer hjälp, andra mindre för att förstå. Några kanske kan bekosta sin hjälp själv genom att betala för psykologer, mentala coacher, tränare eller vad man nu väljer.  Men alla kan inte passa för "effektiva metoder" (läs besparingar av mänsklig arbetskraft).

Det är en svaghet att bygga ett samhälle där alla förväntas förstå på samma sätt.

Men framför allt förödande för de som tvingar oss till andra lösningar - de som frågar de frågor vi inte väntar oss. De är egentligen de som sitter på svaren!

Bring on the revolution.../sir K.Robinson

Ändrade planer

Söndag, som var tänkt att läggas på odlingslotten men efter lite övervägande, så drar vi till Tvååker. Strömmas farmersmarket, vilket säkert kommer ge oss inspiration och mod att köra våra idéer inom snar framtid. Det handlar om att våga börja, för tankar har vi redan. 

Det bottnar ofta i någon form av frustration, vilja att ha något annorlunda och samtidigt hålla sig till det genuina. I det här fallet, hur vi väljer att leva och hur det påverkar oss. 

Vi har väldigt stor respekt för den mat vi handlar i affären när vi själva försökt odla den. Som vår broccoli i år, vilket insekterna tog över och skörden uteblev. Så när man står där i grönsaksdisken och håller en ekologisk borccolibukett i handen, då vet man. 

Vi har också upplevt naturens krafter, både som lugnande havsbrus men också stormvindar och tsunami. Dessa krafter finns där och skapar de förutsättningar i vilka vi lever under. 

För att inte tala om allt liv som vi samverkar med. Från minsta nyckelpiga som mumsar i sig bladlöss, till den stora eken som ger skugga och rovfågeln som seglar ovanför.

Med en fot i myllan och vinden i håret, kommer vi trampa runt ihop med andra som gillar hantverk, odling och den kreativa livsstil det innebär. Det är en hel del arbete bakom, kärlek och omtanke som vi kommer få ta del av - kan inte bli annat än som att hitta hem.

Snart är vi där...allihop.

Danska uttryck

Idag tog en av oss en dagstur till ljuva Danmark. Det är ju så nära dit och lyxen av att få följa med en redan ordnad utflykt är så avkopplande. Danmark känns alltid inspirerande och som en liten port till kontinenten öppnar den upp för nya intryck.

Först åkte vi Helsingörbåten över och inhandlande italienska och danska drycker. Trodde utbudet av ekologiskt var stort, men inte där. Tur vi har Systembolaget ändå.

Bussen körde sedan längs den vackra strandvägen, där också Karen Blixens museum ligger - dit borde man åka någon gång! Tror jag drömde om att flytta in i de flesta villor/palats längs den vägen. 

Lunchen blev i Köpenhamn och några secondhand butiker i närheten av Ströget - favoriten Episode besöktes såklart. Hann inte med så mycket mer innan avfärd till konstmuseét Arken. En fantastisk guidning av Gerda Wegeners konst och livshistoria under en tid som har så fina uttryck vare sig det rör sig om design, musik eller mode - 1900-talets början. Verkligen värt ett besök på den utställningen (slut januari 2017), som för övrigt gästspelar senare i Stockholm. En konstnärinna som blivit aktuell igen i och med filmen The Danish Girl. 

Så ta en tur till Danmark...för uttryckens skull.

Klick

Det är fantastiskt med kunna sitta i lugn och ro och läsa på och planera nästa års växtsäsong. Vi satsar på växter som bin och andra pollinerare gillar och har klickat hem en första leverans av fröer -underbart! Det blir kransveronika, blålusern, bovete, gurkört och testar två sorters kamomill för torkning till te. Jordmandel såg kul ut så det fick också följa med på beställningen.

Vi började i går att förbereda den del där bigodiset ska växa. Mycket slit då stället är kompakt lerjord som i nuläget är täckt av gräsmatta. Jobbade bort gräset och höjde med flera decimeter matjord, kantade med stenar och en mossig trästock. Den första planteringen blev att flytta perenner - höstaster, gullris, kärleksört och vad som såg ut att vara vildvuxen stäppsalvia. Men det är så kul att se resultatet efteråt, får hoppas de rotar sig bra nu också och gillar flytten. Vi tog tillfället då en gammal odlingslott ska rensas. 

Har också klickat hem lite stickade, mysiga höstklänningar i ullmaterial. Riktiga fynd som känns som bra köp med halva reapriset-erbjudande. Likaså sängkläder i hellinne för priser man knappt tror är möjliga. Minns för tio-femton år sedan när jag letade linnepåslakan, fanns inte att finna. Nu har det kommit tillbaka, för det är ett fantastiskt slitstark och härligt material. Alla naturmaterial har ju så mycket känsla i sig.

Andra klick som skett den här helgen är två skinnpuffar på auktionssajt. Hann inte med att åka och kolla på dem på plats, så får se när jag hämtar dem om det var värt köpet eller ej. Spännande!

Invintringen av bina gick så där. Biforhinken vägrade bubbla upp sockerlösningen när vi tryckte på den (fö r lite i), men nybörjare som vi är testade vi att sätta dit den ändå. De blev kletiga bin och hoppas verkligen de orkade slicka sig rena. Det blev till att hälla över till ballongen och mata som vi gjort tidigare. Bara lite mer jobb för oss och bina. Men det var underbart att se ramar som var fyllda med honung och förseglade med fint vax. Vi har allt fått flitiga bin som dessutom är väldigt snälla och verkar trivas med oss. 

Nu burrar vi ihop oss i mysiga material med tankar på våra söta bin och allt man kan odla. Det kommer att finnas att göra långt in på hösten. Det är allt bra!
Your Song

Lekfull eller hjälplös

Allt är som vanligt igen, inget nytt. Det ser likadant ut som igår, kanske någon lämnat spår efter sig men knappt märkbart. Det kan gälla din arbetsplats, din bil eller ditt hem. Det är liksom samma i princip överallt. Välbekant, säkert och tryggt...men ack så tråkigt!

Tänk dig att du ser det med barns ögon - ser du inte nya möjligheter med det mesta då? Kanske den där lådan kan bli en bil, eller en pall? Vad händer om vi flyttar bordet intill fönstret och sätter stolarna på varandra? Anlägger en rabatt med ätbara växter vid köket? Nya tankar, nya idéer.

Nya tankar kan man få om man går diverse utbildningar - allt från universitetsstudier till kvällskurs. Det pirrar alltid i min kropp av nyfikenhet för allt det nya. Jag får läsa litteratur jag aldrig råkat på annars och möta människor i intressanta samtal. 
Nu är planen att gå en kurs som berör leken, hur och var den sker. En lekplats är ju perfekt och smidig att ta barnen till, eller? Vad är roligast på en lekplats? Vad gör barnen när de leker utomhus? Vad tröttnar de på och vad får dem att aldrig vilja sluta leka? 

Spontant vill jag hävda att variation, möjligheter och oväntade saker gynnar oss. Som barn och vuxen vill du var med och skapa något, se saker hända, testa och pröva och lära av det. Kan man snickra ihop något av de här pinnarna, kasta ner den här stora stenen i vattnet eller hoppa från den där trädgrenen. Livsfarligt! Kanske det - men lärorikt, ja!

Det har gått för långt, helt klart. Man måste säkra upp varenda liten möjlighet för att inte utsätta någon för något problem - för att inte tala om risker! måste undvikas till varje pris. Det får inte vara farliga lekplatser, inga svåra problem i skolan, kladdigt och smutsigt hemma - eller jobbigt..inte alls. Vad lär de oss? Undvika och förenkla tills dess att inget återstår? 
Inte ens din förmåga att klara av att leva livet som det är.

Vilda ungar?